särdeles i Cairo och kringliggande byar, har annars en underlig nyck påkommit en hop folk, utan tvifvel igenom vidskeppelse, at benöja sig med idel Ödlor och ormar, så at de lefva vid ingen annan föda, och tror Shaw at dessas antal skal stiga öfver 40000 personer. Om nu
skiljetekn Dampier upgifver imellan Crocodilen och Alligator, synas nog märkvärdige, om de endast hade härledt sig från en i Natural-vetenskapen mera kunnig Författare; och det faller honom främmande, at man på dem gifvit så liten agtning. Det är, enligt Dampier, endast Alligator, som gifver den starka Moschuslukten, och man finner på somliga orter sällan någon sådan lukt tillagd Crocodilen, då den likväl på andra så högt åklagas, särdeles i America. De Pages berättar, at, under resan upför Mississippi floden, genomträngde Moschus-lukten af Crocodilerne hans skorpor uti matsäcken at de ej kunde ätas. I Egypten däremot särdeles i det östra, emot Cataracterne, där Crocodiler stundom hölgde hela holmar i Nilen, märkte ej Pocock sådan verkan. Imedlertid vil man föra Crocodilen och Alligator tilhopa, och lemna tvisten til vetenskapens Dictatorer. Ganska få klaga öfver Crocodilens kött, men väl på den åtföljande Moschus-lukten. I allmänhet får Crocodilen nog hedrande intyg. Des kött liknar Capun: Vincent Le Blanc, W. Schultz. Unge Crocodiler äro til köttet hvite och fete, då dem ej saknas föda, dock har det en dessmans-lukt: Brüe, Labat. De äro en utvald mat. Mem. des. Jesuit. Köttet är hvitt och vackert, men sötaktigt samt mägtigt stödande på dessman: Davies. Samma intyg gifver Coetlogon af egen erfarenhet. Hessen liknar det vid kalf-kött, med en angenäm dessmans lukt, och säger det af flera Nationer ätas såsom en delicat och herrlig mat. Barbot fann ock någon likhet imellan Crocodil och kalf-kött; men det förra var mera sött, mägtigt och luktade Moschus.
