fin och välsmakelig rätt, vet jag så mycket vissare, som jag sjelf en gång fått försöka det
torde ock gälla om Congo Negrernes smak för de ofantelige Ormar, anförd i Rec. des Voy. Holl. Ty Labat intygar, at Ormen Boma ätes af Negrerne i Congo, såsom välsmakande. Congo Negrerne finna dessa ormar läckrare än hemfogel: D’Avity; ja så feta som svin: Phil. trans. abridg. Delicatare än höns-kött: Pigafetta. Barbot omtalar en stor Orm Minia, som sväljer Getter och Hinder, men sväljes à son tour af Negrer. Dr. Schott berättar sig hafva ätit de stora Africanske Ormar, som gå til 25 fot, men han fann deras kött hårdt och segt: J. R. Forster. Adansson såg Negrerne i Senegal äta en sådan stor Orm. Om det är samma art stora Ormar, som finnas i Ostindien, vågar Utgifvaren icke afgöra. Men Schillinger intygar, at man där anställer ordenteliga jagter efter detta villebråd och steker de stora Ormarna såsom ålar. Bontius berättar at de store Ormarne ätas af Chineserne för läckerhet: Unverzagt. I Brasilien finnas äfven dylike ofantelige Ormar, under åtskilliga namn, hvilke torde åsyfta Boa Scytale L. som qväfver til döds får och getter, samt upsväljer dem. Lery gjorde Brasilianerne sällskap och åt Ormar, tjocke som armen, men fann deras kött af en sötaktig fade smak. Cobra veado, en Orm i Brasilien om 3 à 4 famnars längd, ätes gerna af folket, sedan han blifvit stekt uti de där bruklige jord-ugnar: Rennefort. Man afhugger först hufvud och stjert och flår sedan af huden. Zuchelle har hört en trovärdig man berätta, det han, i sällskap med andra, calasat på en Orm om 36 fots längd och funnit des kött ganska läckert och kraftigt. Brasilianske Nationen Motaya fägnade Knivet med Ormar, dem han fann rätt goda. Merolla beättar, at Brasilianerne mycket begärligt äta den stora ormen Boma (et namn, som, i Utgifvarens tanka, blifvit öfverfördt från Africa).
