Den här sidan har korrekturlästs
175
¤ ) ° ( ¤
lika så de Capska som sällan gå öfver 3 Skålp. vigt, men de stora på Öen Rodrigue, hvilka väga 30 til 50 Skålp., ja ock kunna fås til hela 100 Skålp:s vigt, äro så mycket smakeligare, samt en god del bättre än de Sjö-Sköldpaddor där fås; på Gallopagos öarna fann Dampier dem så öfverordentligen stora, at de gingo til hela 200 Skålp., och så läckra, at de bäste kycklingar ej kunde med mera nöje ätas (†).[1] Sjö-Sköldpaddorna falla sig
gen
- ↑ (†) De i texten nämde stora Land-Sköldpaddor omtalas af Leguat. Deras kött liknar nog Fårkött, men är mycket läckrare. Fettet är öfvermåttan hvitt, stelnar icke och bekommer aldrig illa, huru mycket man än äter deraf, utan öfverträffar det bästa Européiska smör. Lefren är den aldrastörsta läckerhet. Både köttet och äggen öfvergå vida HafsSköldpaddorna. Detta bestyrkes til större delen af De la Caille. Land-Sköldpaddorne på Bourbon äro ganska gode och komma i smaken nära Kalfkött: Dellon. De äro den smakligaste mat, som fås på denna Ö: Lettr. edif., Flacourt. På ön Isle de France hade Land-Sköldpaddorne ganska god smak: Rec. des Voy. Holl. hvilket är så mycket troligare, som de, enligt Reinius, blifvit ditförde och planterade på holmarna från ön Rodrigo, af den förstnämnde art. Stokram säger, at Land-Sköldpaddor på ön Mauritius äro en förträffelig mat. Perserne äta icke Land-Sköldpaddor (Test. Caspica): Gmelin jun. Men omkring Aleppo äta de Catholske Franker och Orientaliske Christne dessa djur under fastan: Russel. Forskål berättar ock, at Grekiske Confessionens tilhängare, under fastetiden, gerna äta Land-Sköldpaddor, särdeles lefren och äggen, som äro läckre. De afhugga hufvudet och dricka begärligt bloden rå. I Dalmatien hållas Land-Sköldpaddor för en läcker mat: Wheeler; äfven i Italien, där de anses bättre än Sjö-Sköldpaddor och säljas på torgen: