dem kok-konsten bragt på banen: en konst, som onekeligen ej allenast updrifvit och
Coxe, Pallas. När Ostiakerne fällt et djur, äta de gemenligen njuren, lungan och flera delar, helst märgen, rå: Pallas. De göra äfven så kort process med de Fiskar de fånga, såsom Pallas skrifver uti Tredje Delen uti des Ryska Resa. Ostiakerne lefve om sommaren endast vid Fisk, men göra sig då sällan den mödan at koka eller steka honom, utan äta honom helst rå, just som de få honom ur vatnet; de skära då långa rimsor af köttet, doppa dem i bloden, som utkommer af det Fisken stickes i stjerten, och alt så fort som de taga en ända af rimsan i munnen, skära de den af med knif utanför läpparna. Om vintren äta de med lika begärlighet den frusna Fisken rå, skafvandes småningom köttet från benen. Ryssarne, deras grannar, göra dem i båda delarne gerna efter, och hålla det sista för godt förvaringsmedel emot skörbjugg: Palllas. Buräterne och Tunguserne äta äfven, såsom en läckerhet, märgen af de djurs ben, dem de fälla, äfven de rå testiclarne af Kalfvar och Gumsar, helt blodiga och ännu varma: Pallas, Georgii. Jakuterne äta frusen fisk, rifven och rå, emot skörbjugg: Muller. Kalmyckerne sågos i Åbe 1742 äta Häst-kött rått. Man har flera berättelser, at Tatarerne lägga Häst-köttet imellan sadlen och hästryggen, samt, sedan det där blifvit något mortifieradt, äta det samma. Pallas kallar detta en dikt, emedan Tatarer icke äta köttet helt rått. Men utgifvaren håller före, at det icke må kallas helt rått, då det blifvit så mortifieradt och mörbultadt under sadelen. Tavernier säger sig sjelf hafva sett denna anstalt, och at köttet ofta åts utan annan kokning. Han såg ock en Tatar, som för et Succedaneum af ridning, bultade köttet imellan et linne, ock så upåt det strax, utan vidare beredning. At Tatarerne i China äta rått Björn-fett, ses hos Churchill. På Kamtschatka ätas visse Snäckor rå. Uti Östra Oceanen imellan sistnämnde land och America, äta Öboerne gemenligen all mat
