skickar sig icke, at för länge hålla fort med idel torr-föda; anständigheten bjuder, at äfven komma fram med några goda våt-varor och läckra dryck-sorter.
Det är ingen tvifvel, at ju vatten blifvit af Skaparen anslaget åt människorna, så väl som åt djuren, til deras rätta och dageliga dryck, hvarföre ock, efter Herr Halleres utsago, nio tionde-delar af hela människo-slägtet det samma än i dag dertil nyttja, nemligen hela America, hela Africa, största mängden af Asien, så väl Mahometaner som Benjaner och flera, samt större delen af södra Europa, och tämmeligen många äfven i det norra. Ehuruväl vatten icke just kan sägas reta tungans och gommens nerv-papiller, gör dock altid behofvet af läskning, at det förekommer
sättes en annan ler-potta med många hål i botnen, hvari tiden förut tillagade Kuskusu lägges, och kokas lyckt förmedelst den imman, som upstiger från köttgrytan, då ock något af soppan imellan åt slås på Kuskusen, tils den omsider blifvit fullkokt, hvarefter den anrättas i et stort stenfat, som är helt smalt nedan och vidt åfvantil, därpå lägges det kokta köttet, jämte några hårdkokte skalade ägg, samt några kokade garvanços, och sist lägger man smör däruti, och sätter färg därpå med saffran; soppan följer ej med: Höst. pag. 102. Konungen i Marocco åt dageligen denna rätt. Men Cussav göres af torra ärter, som kokas med Apricoser och Persikor samt göres söta med såcker. Denna rätt ätes kall. Alpinus fann den ganska angenäm och hälsosam, samt värd at antagas i Europa. Negrerne vid Gorea lägga i sin Kuskusu piment, fisk och köttspad.
