annat än elakt och osundt vatten varit til fångs, föranlåtit människorna at koka det,
den tid man infört bruket af snö om sommaren. Snön, som nedföres från Aetna, förvaras med en betäckning af Ekelöf, och där utan på Polypodium: Sestini. Popovitz åter anför, at man därstädes nedgräfver snön i gropar med hvarftals tillagda agnar och halm, samt salt. I Neapel kallas alt det, som ätes à la glace, Sorbetti. Man gör där glaces med snö, och icke med is, emedan denne hålles skadelig. Ingen tiggare finnes, som där ej dricker sitt vin med snö. Vatten-meloner förvaras i grottor med snö omkringlagda: Björnstål. På alla gator i Neapel, träffas personer, som til salu utropa: Aqua fresca, aqua ghiacciata; det de bära i käril på ryggen: Rajus, Skippon, Welschen. I Ungern hafva de sämste Bönder sina snögropar: Clusius. Äfven så i Wallachiet: Com. Litt. Norimb. I Constantinopel göres all Scherbet med snö och is. Snö och is förvaras där sammanpackade med hvartannat: Belonius. Herberer, i des Ægyptiaca Servitus, omtalar, at han nödgats arbeta vid en sådan förrättning, och jämte andra, fylla två 18 famnar djupa gropar på ett berg bakom Pera, med snö. Man lade först halm på botnen, sedan 1 famn snö; derpå halm och åter snö, til des groparne blefvo fylde. Detta skedde 1586 i November. Snön hopfrös sedan til is, och såldes följande året åt de förnäme, för at kyla deras drycker. Schweigger berättar, at man har skjul öfver dessa gropar; och at snön där hopskjuter til is, som sedan söndersågas och säljes efter vigt. En enda privat kan föryttra sådan is för 80,000 Ducater, ty den säljes dyrt, äfven til de fattiga. I Persien är man ganska angelägen at kyla vin och drycker med is. Olearius och Della Valle omtala, huru man både förskaffar is och förvarar den med konst. Utgifvaren har infört dessa ställen i des Physiska Samlingars Andra Flock, under Artiklen Libanon. Sjelfva Chineserne, som annars dricka så mycket varmt The-vatten, nyttja dock nu mera snö til kylning
