Sida:Tal om Läckerheter-2.djvu/239

231

¤ ) ° ( ¤

Magnaterna, nemligen gjord med blommorna i stället för bladen, utan tvifvel välluktande blommor, såsom en Thé-sort i Nankin, hvars blommor lukta såsom Violer, äfven sedan de blifvit torra (*).^[1]

Scherbet

P 4

↑ (*) The-buskens blad synas först hafva blifvit använde at förbättra et osmakligt vatten, hvarefter de, genom vanan, blifvit en nödvändighet och omsider en art yppighet. Vid et arbete, som redan så vida öfverskridit et Tals gränsor, underlåter Utgifvaren at utbreda sig i de ting, som höra til denna ryktbara dryckens Botaniska och Medicinska kännedom, emedan vi redan i von Linnés Dissertation: Potus Theæ, hafva tilräckelige underrättelser i detta ämne. Man inskränker sig därföre inom några strödda anmärkningar. I China är The-vatten en dagelig dryck, så hos högre som lägre, dock finnas vissa ädlare The-arter, som mera bero på beredning och val än på många särskilda Botaniska Species, och i detta afseende är en märkelig skilnad imellan det The, som drickes på Kejsarens eller Mandarinernas taffel och på Sampanerna. Om The-arternas upställning och fördelning öfverenskomma sällan de bättre kunnige författare. P. Osbeck delar The uti grönt och Bohe. F. J. Voltelen anför van Braam Houckgeests indelning af The uti grönt och svartacktigt, af hvilket sednare Bohe utgör det sämsta slaget. Desse två hämtas af 2 särskildta arter buskar, men jordmonens olikhet och torkningssättet, bladens olika ålder, m. m. bidraga, hvar på sitt sätt, til skilnaden. Det gröna Theet torkas i skugga, och icke vid eld; således är det en onödig fruktan, at sky detta The, såsom, efter någras oriktiga sägen, torkadt på ergiga kopparplåtar. Af det gröna Theet äro 2 slag, Pou-cul och Song-lo. Af Pou cul finnas 3 arter, 1 Hysantschu, 2 Hysant och 3 Hysant-skin; af Song-lo äfven 3 arter, 1 Bing eller Kejser The, 2 Tunkay och 3 Song-lo. Af det svarta Theet gifvas tvänne slag, nemligen Long-an och Wou-y. Af Long-an äro 4 arter, 1 Sout-chong, 2 Congo,

[231-1-1] (*) The-buskens blad synas först hafva blifvit använde at förbättra et osmakligt vatten, hvarefter de, genom vanan, blifvit en nödvändighet och omsider en art yppighet. Vid et arbete, som redan så vida öfverskridit et Tals gränsor, underlåter Utgifvaren at utbreda sig i de ting, som höra til denna ryktbara dryckens Botaniska och Medicinska kännedom, emedan vi redan i von Linnés Dissertation: Potus Theæ, hafva tilräckelige underrättelser i detta ämne. Man inskränker sig därföre inom några strödda anmärkningar. I China är The-vatten en dagelig dryck, så hos högre som lägre, dock finnas vissa ädlare The-arter, som mera bero på beredning och val än på många särskilda Botaniska Species, och i detta afseende är en märkelig skilnad imellan det The, som drickes på Kejsarens eller Mandarinernas taffel och på Sampanerna. Om The-arternas upställning och fördelning öfverenskomma sällan de bättre kunnige författare. P. Osbeck delar The uti grönt och Bohe. F. J. Voltelen anför van Braam Houckgeests indelning af The uti grönt och svartacktigt, af hvilket sednare Bohe utgör det sämsta slaget. Desse två hämtas af 2 särskildta arter buskar, men jordmonens olikhet och torkningssättet, bladens olika ålder, m. m. bidraga, hvar på sitt sätt, til skilnaden. Det gröna Theet torkas i skugga, och icke vid eld; således är det en onödig fruktan, at sky detta The, såsom, efter någras oriktiga sägen, torkadt på ergiga kopparplåtar. Af det gröna Theet äro 2 slag, Pou-cul och Song-lo. Af Pou cul finnas 3 arter, 1 Hysantschu, 2 Hysant och 3 Hysant-skin; af Song-lo äfven 3 arter, 1 Bing eller Kejser The, 2 Tunkay och 3 Song-lo. Af det svarta Theet gifvas tvänne slag, nemligen Long-an och Wou-y. Af Long-an äro 4 arter, 1 Sout-chong, 2 Congo,

[1]