Scherbet är en i Österländerna, särdeles Turkiet och Persien, mycket allmän dryck hos
3 Li-tchi-ching, 4 Pac-hoo, eller Pecco; af det sednare är 1 det egenteliga Wou-y och 2 Boey, som är det sämsta af alt The. Man har trodt, at det så kallade Kejsar-The varit Thebuskens blomma, men Kämpfer intygar, at blomman icke nyttjas därtil, utan endast de späda löfven, hämtade i Martio på de buskar, som växa på bästa jordmonen. Därföre är detta The dyrast och sparsammast. Detta Imperial-The är bätskare än det vanliga gröna; dock dricker man gemenligen alt The utan socker i China; men de, som finna de bätskare arter något sträfva, pläga understundom hålla en bit socker Candi i munnen. Chineserne sälja altid det sämsta Theet och behålla det bästa. Uti Lettr. edif. försäkras, at Chineserne til Europeer föryttra det The de sjelfve afdruckit i sina Thekannor, men å nyo uptorkat och med annat The tilhopa blandat. Du Halde kallar det bästa The, La-tche eller Vax-The. Det lägges i formar, torkas i solen och föres årligen til Kejsaren i Peking; och är förmodligen det förrnämnde Kejsar-The. Denna bästa art växer i Provincen Cheking, omkring staden Hochikeu. Chineserne föregifva, at det hjelper matsmältningen, samt förtager Indigestion och rus: Gemelli Carreri. Man dricker The hela dagen i China, dock gemenligen helt svagt. I alla närliggande länder är The-drycken lika allmän. Uti Tonquin säljes The-vatten på torgen. Man nyttjar i Siam sällan annat socker, än en bit Candi. Äfven så i Cochinchina. Japaneserne äro äfvenså starke The-drinkare. I alla sällskaper framsättas The, tobak, frukter och Confiturer. Man plägar ock där söndermala Theet til pulver, samt lägga en knifsudd däraf i hvar kopp. På somliga ställen lägges något ris til Theet. Från China har Theets bruk utbredt sig ibland Tatarerne. Mongolerne dricka allmänt gerna The: Georgii. Kalmyckerne älska öfvermåttan Thedrycken, men bereda den på eget sätt, i det de koka Theet med Kamel-mjölk, smör och salt: Pallas.
