Vår Mandel-mjölk instämmer någorlunda härmed, ehuru dock mycket mera okonstlad; och med den kom mer åter en annan dryck öfverens, som skal vara mycket angenäm, nemligen rifna Cocos-nötter, upblandade med vatten. Kokadt Canel-vatten med socker anses i Persien för en god dryck (*).[1] I Marocco blanda de up vatnet med mjölk, varandes vatten med Camel-mjölk uti deras förnämsta dryck. Denna mjölk-sort är en begärlig dryck för Araberna, så väl som för Morerna, och är den tunnare än Ko-mjölk, men hålles för mera födande, varandes exempel på folk i Arabiska öknar, som intet annat lefva vid än Camel-mjölk med soltorkadt och sönderstött Camel-kött uti (**).[2] Söt Ko-mjölk var för en
- ↑ (*) Canel-vatten är egenteligen en dryck från Levanten. Pocock beskrifver den i Egypten under namnet Sarab. Den finnes ock brukad i Norden under medeltiden. Canel-vin eller Hypocras var för detta en kostelig dryck.
- ↑ (**) Araberne älska i synnerhet Camel-mjölk. Den är kylande, och hålles i Jemen för sund, men är så
Scherbet är af mångfaldig blandning, men svarar til bruket emot vår Lemonade. Den enfaldigaste tilredning lärer vara den Busbeq beskrifver, såsom bestående af gäst Russin-vatten, som efter 1 à 2 dagar får en behagelig syra, men efter 4 à 5 dygn surnar och ger rus. Vatnet slås varmt på de stötta Russinen. För at kunna hafva denna förfriskning på resor, gör man en massa af ingredientierne, nästan lik våra insyltade frukter, på hvilken vatten slås efter behof, samt snö eller is til kylning. För at sätta en angenäm lukt på drycken, brukas stundom at tillägga något Ambra, Moschus, Violer, m. m. på det flera sinnen måga på en gång upfriskas: Della Valle, Le Brun.
