Den här sidan har korrekturlästs
240
¤ ) ° ( ¤
verlden varit mycket angelägen om någon drycksort, som skulle kunna muntra; men alt för ofta har man ej velat låta bero vid munterheten, utan man har också äskat af drycken, at han skulle bibringa för några stunder en yrsel, en sinnes-förvirring, en verkelig fånighet. Naturen har sjelf gifvit anvisning på sådant uti flera slags naturliga safter, som i täpta käril af sig sjelf gå til gäsning, och då upröra bloden och muntra lifs-andarna. Så sker det med saften af flera trädslag, så med saften af många slags bär och andra frukter, m. m. Konsten har sedan bragt på banen åtskilliga gäsnings-ämnen, hvarmed man omsider lärt at bereda hvarjehanda dryck-sorter, så af de nyssnämnda safter, som af mjölaktiga frön (*).[1]
Af
- ↑ (*) Cassavi-roten, (eller Americas Manjoc) brukas äfven til dryck. Brasilianerne låta dels gamla Gummor tugga roten och koka så et decoct på tuggorna, som öfver elden flitigt omröres, samt sedan prässas och drickes; dels skära de roten i skifvor, stöta och koka den, til des spadet blifver hvitaktigt som en vassla, hvilken drickes varm och smakar tämligen väl: Churchill. Jan Staden säger tvärtom at Manjocs-roten först kokas, sedan sättes at kallna, därnäst tuggas af NB. unga Flickor, vidare öfvergjutes med nytt vatten, omröres, kokas, då ändteligen hela brygden slås uti fat, som äro til hälften nedgräfne under jorden. Desse tiltäppas väl under gäsningen, som påstår i 2 dygn; sedan har man en tjock och rusgifvande dryck. Gumilla skrifver, at Cassavi-kakor och vatten därtil användas. Acunna, at Indianerne vid Amazon-strömmen göra af Cassavi-kakor, samt andra sammanblandade frukter, genom gäsning, en stark dryck. Denna dryck är Carananiernas yppersta fägnad: Lettr. edif. På Caraibiska öarna
