tycke, som däraf dricka, ty den ene älskar mera syrligt än sött, den andre tvärtom o. s. v. hvarföre ock flere nog olika Vin-sorter kunna med lika godt skäl räknas til läckerhets-classen. Jag får bara som kortast nämna några vissa af dem, som jag finner med de synnerligaste loford utmärkta. Schirasvinet räknas för det bästa i hela Persien, och drickes hälst där vid Hofvet (*).[1] Om Otter kom at smaka det under des vistande där i landet, är något ovist, men han berömmer en sort Vin, som kommer ifrån Argana, hvilket han fick dricka i Diarbekir, för det bästa han känt i orienten; likasom Le Brun säger om det Vin han fick i klostret Canobin på Libanon, at han aldrig vet sig smakat något så ljufligt, om hvilken sort äfven Petitqueux yttrar sig, at den är förträffelig och at ingen Vin-sort i Frankrike öfvergår den samma. Coronelli utropar Vinet från Lepanthe för det bästa i hela Grekeland, och Tavernier likaså Vinet från
- ↑ (*) Schiras-vinet håller Kämpfer för det kosteligaste i hela verlden. Det är spiritueust, och har en lukt midt imellan Champagne och Bourgogne, utan all sötma och syra något adstringerande, gläder och stärker. De Mirone säger, at särdeles det röda Schiras-vinet är det bästa i hela Asien. Detta bestyrkes af Gmelin med tilläggning, at det finnes tre arter, dels rödt, dels hvitt, dels gult; samt at det icke håller sig länge, utan måste inkokas, när man vil föra det bort, hvaraf det mycket förlorar. Det nyttjas därföre gemenligen på Kejsarens bord i Ispahan. Mandeslo, Otter, Tavernier, med et ord, alle som rest i Persien, instämma däruti, at detta Vin är det bästa, som där finnes. Det är också magstärkande: Freyer. pag. 326.
