dryck, bryggd af Korn-malt, och til dagelig läskning brukat en svagare sort af samma slag,
Malt, gifver, efter rätt beredning, en sund och smakelig dryck, medgifva nästan alle Läkare. Vörtens förmonliga verkan emot Skörbjugg är fullkomligt stadfästad genom Cooks upgifna erfarenhet, samt af en Pringle och Forster understödd med Physiska Theorier. At neka Ölet des värde torde i fordna tider kunnat leda til större tvistigheter än nu, då en rafinerad smak försmår hemgjorda tilverkningar. För en stark kropp, vid strängt arbete, för en Svensk och en Engelsk mage hålles det tjenligare än Vin; åtminstone föder det icke Vin-sten och lägger grund til Njur-plågor, Gickt och Sten-pasioner, som så allmänt åtfölja de sura Viners ständiga bruk. Det värmer utan at hetta, styrker utan at qväfva, o. s. v. men det måste då vara godt, klart, något gammalt, och fram för alt nyttjas med måtta. Beredningssättet lemnar man til Bryggare och Hushållerskor; Val af vatten är dock en hufvudsakelig omständighet och noggranhet vid hela processen kan icke för mycket påyrkas. Hvad Ölets ålder i Sverige angår, så är den nog oviss at utstaka, men ingen tvifvel är, at ju denna dryck går rätt långt tilbaka. Alla nordiska folkslag, som härstamma af Göthisk eller Sclavonisk härkomst, hafva haft Öl, och nästan alle samma namn på denna dryck. Redan i Taciti tid hade Tyskarne sin humor ex hordeo vel frumento, in quandam similitudinem vini corruptus. De gamle Schyter hade Öl först och sist i alla samqväm til fägnad, och man fick därifrån alla högtidsgillen nämnde efter Öl, såsom Barns-öl, Kyrkogångs-öl, Hemkom-öl, Slåtter-öl, etc. S. Lagerbring kallar Öl en urgammal Svensk dryck: Sv. Rik. Hist. 2 Del. p. 718. Visse Mör skulle bära Enherrarne Öl i horn: Dämesagan. p. 31. Om Ölets ålder i Sverige, samt anledningen til des upfinning, yttrar sig bland annat C. R. Berch, i C. C. Gjörvells Sv. Magazin, 1766. at brist på Vin och svårighet at få det, förmått förfäderne at nyttja sädan mot törsten. Ölet äger den hedren
