af annat slag hos Araberna, som är tjock och ser hvit ut, förvaras i stora tunnor uti jorden, och uphämtas med et rör eller häfvare (*).[1] Indianerne i America hafva deras Chicha, när de på bästa vis vilja muntra sig, och göres den hos olika folkslag på olika sätt, men den allmännaste Chicha är af Mays, kokad eller malen til mjöl, hvarpå slås vatten, som sedan bringas til gäsning genom det gamla käringar tugga en mängd Mays-korn och kasta i kärilet: Wafer tyckes hafva sjelf druckit af denna sålunda beredda dryck, efter han kan säga huru den smakar, nemligen som surt Spisöl, och at den starkt slår i hufvudet. En annan sort
- ↑ (*) Boza, en Tatarisk dryck af Hirs, som gäses: Voy. au Nord. Crimske Tatarerne nyttja til Hirsen sur mjölk, hvaraf drycken blir starkt rusgifvande: Voy. au Nord. Nogay Tatarerne bruka äfven Bosa. Ib. Ferrand berättar, at sistnämnde Tatarer bruka sin Boza til högtidsfägnad, gjord af Hirsmjöl, som sättes i gäsning. Cirkasserne dricka vatten och Boza, gjord af Millet: Tavernier. Razianerne vid Belgrad, Temeswar och flerestädes göra sin Busa af Milii frön, dem de afkoka och sätta i gäsning; des smak är bättre än des utseende. Den drifver urin starkare än Renskt Vin: Com. Litt. Nor. Georgii säger, at Busa är et hvitt hvete-dricka utan humle, i Ryssland.
Bosa i Egypten, af tort mjöl och vatten. Nyttjas endast af gemena hopen, är tjock och sur, samt håller sig högst 3 à 4 dagar: Pocock. Denna dryck försöktes af Niebuhr i Jemen i nödfall, men han mådde illa därefter. Den är hvit och tjock. Går i det närmaste til Ryssarnes Qvas. Utgifvaren kan ej förvisso veta om denna Bouz är väsendteligen ifrån den så kallade Tzala; en dryck hos Abessinierne af korn och hvete, utan humle: Ludolf.
