Usbekska Tartarerna den moden inkommit på en del ställen i Persien, at röka Tchouberssé, som är också af denna samma Hamp-sort, hvarigenom man på et par timmar mister sina rätta sinnen. När D’Arvieux gjorde besök hos Beduinska Arabernas Emir, böds honom jämte Caffé et mos kalladt Benge, hvarest samma Emir plägade taga så stor bit som en nöt, för at få ljufliga känslor och phantasier i hufvudet, varandes ovist, antingen den beredes af nyssnämde Hampa eller af en sort Bolmört; men en vedervärdig dryck, kallad Bengue, som brukas i Persien och gör långt starkare verkan, skal tilredas af Hampe-blad jämte något mera (**).[1] Grönländarne framlägga för heders skul åt sina gäster Sjöfogels-skinn, at imellan måltiderna tugga på och utsuga fettet, låtandes därjemte et horn gå omkring med Snus uti. På några af de inre orter i Africa, där Salt är så rart, at det anses såsom landets
- ↑ (*) Bang göres, enligt Salm. von Goch af hampa, eller någon dylik växt och verkar såsom Opium. Bengve, är enligt Tavernier en ganska betsk och vidrig dryck gjord af hampblad och en annan drogue. Den gör folket liksom rasande och är därföre förbuden. Voy. I, 716. Bang tilredes, enligt Georgii, af hampans hon-blommor, Russl. I, 152.
försökt en dosis däraf, och beskrifver des förunderliga verkan at meddela själen glada och kjusande föreställningar. En art Datura, af Forskål förd til Hyoscyami slägte, har ungefär en dylik verkan. Jfr. v. Linnés Diss. Inebriantia. Hottentotterne röka hampa med tobak såsom en ypperlig läckerhet: Kolbe.
