förträffelig när den stekes. Köttet är hvitt, fast och litet limaktigt. Italienerne säga, at den bland fiskarne äger samma värde, som Rapphöns bland foglar. Men Zuckert tyckes ej sätta denna fisk-art på så högt rum, emedan han skrifver, at Pl. Solea har, då den blifvit torkad och lutlagd, et mört och NB. tämligen välsmakande lättsmäldt kött. Detta kan ock äga sin grund emedan de föregående Auctorer omtala den färska Solea, och inga fiskar lära mera försämras genom torkning, än Flundror. Browne omtalar en Variation af Solea, som är än läckrare.
11. Lineatus, är en rätt delicat fisk.
12. Rhombus. (Gallis Turbot) är mycket välsmakande, födande och lättsmält: Crantz. Quiqueran håller denna för den bästa hafs-fisk. Köttet är löst och mycket bättre än af Pl. Maximus: Schonefeld. Papon kallar denna den bästa af alla Flunder-arter. Pennant håller den lika med P. Limanda. Rajus kallar des kött godt och smakligt. De gamle Romare kallade henne Vatten Fasanen. Deras Skalder omtala ofta denna läckra fisk, som ficks smakeligast från Ravenna. Man äter den ännu ofta i Paris med nöje, emedan köttet är fastare än på de öfriga des samslägtingar. Han är bättre om vintren än om sommaren: Cyprianus.
14. Maximus, Buttan, des kött är hvitt fast läckert, hälsosamt: Brookes. Pennant gifver denna företräde för all annan saltsjö-fisk, och sätter den framför Solea. Papon kallar den en smakelig fisk. De Lery omtalar en Brasiliansk fisk Acarapep, som är flat, öfvermåttan välsmakande och under kokningen gifver ett gult fett, hvilket tjenar til Sauce. Synes vara en Pleuronectes.
Chætodon 13. Triostegus, Angelfisk, är rätt god och i Carolina mycket värderad, så väl som på Bermudiske kusterne: Brickell, Lawson; den anses för en af de bästa fiskar på Bahama öarna.
Sparus 1. Aurata, kallas ock af somliga Dorade, var fordom hos de gamle Romare helgad åt Venus och hölls i stort värde. Armstrong beskrifver honom såsom förträffelig, och berättar, at han fås allmänt vid Minorca. Cetti intygar ock, at denne fisk omkring
