store Herrar ha den på sina bord til prydnad, dock hålles ej denna stek för läcker: Albin. De gamle Svaners kött är hårdsmält, men de ungas är en nog god mat: Sauri. Svanars kött är svart och segt: Halle. Svanen i Louisiane är stor, fet och god at äta: Jefferys. Svanens kött är ej särdeles godt, utan hårdt och indigest: Wormius. En årsgammal Svan hålles för en delicat mat, som den ock verkeligen är: Lawson. Svanen älskar en hop kärrväxter, i synnerhet Caltha pal. och Rumex aqvat. som den ock i ymnighet får i Kamtschatka, hvarföre den ock där blir så fet och god, at när han i nedra Siberien ej kan ätas för des hårda och magra kött, kan han där ätas med god smak, särdeles de yngre, som äro just delicate, varandes så feta, at inälfvorna knapt kunna synas för fett och ister: Pallas. I Frankrike har man sedt en 18 års Svan-hanne bita ihjäl den ena honan efter den andra: v. Fürst. Svanens kött är svart, hårdt, segt och hårdsmält, icke dess mindre ätes det ofta i Nordiska länderna, och sättes stundom på yppersta bord för ståt skull. Ungarne hållas af många för välsmakande, särdeles bröstet: Zückert. Svanen sättes undertiden fram på de storas bord, mera på skryt än för godheten skull, men de ungas kött är tendert nog och delicat, de gamles segt och svårsmält: Nobleville. Svan-köttet är svart och hårdt, segt och svårsmält, icke des mindre kommer det på Magnaternas bord, hvilket sker för rariteten och prydnaden skull: Willoughby. En ung Svan räknas med skäl ibland de bäste fogel-stekar: v. Troil. Bröstet på de unge Svanar smakar i synnerhet väl: Horrebow. Czaren Ivan Vas. hade på sitt bord stekta Svanar: Purchas. Stekte Svanar utgjorde förnämsta rätten i Ryska gästbuden, och om inga sådane vankade, hade man slät tanka om hela gästbudet. På Czarens eget bord framsattes stekta Svanar vid högtideliga tilfällen: Petrejus. Inga Svanar 1582 på Konung Joh. bord: Sv. Opbörd. Svanens kött är välsmakande: Ol. Magn. Ungarne goda at äta, men de gamle intet tolerable: Leigh. Svanar, hälst
