flod blir Braxen mycket fet och säljes dyrare än Karp: Marsigli.
Cyprinus Chacoides i Caspiska hafvet, Tatarernas Schamahi, d. ä. förnämste fisk, är ock den läckraste, särdeles stekt eller rökt. Tatarerne vid Terek kalla den med et namn, som betyder fet fisk, och det med skäl: Guldenstedt. Cyprinus Bynni: Forskål, är välsmakande.
Utom alla dessa fiskar, upgifva Auctorer och Resande en stor myckenhet med sina Indiska namn, utan vidare beskrifning, hvarföre Utgifvaren aldeles förbigått dem, såsom mörke och outredde, samt i samma mon ogagnelige för Vetenskaper. Walentyn och Renard hafva i denna del upgifvit så långa som obegripliga listor.
TILÄGGNING.
Bäfvern, Castor Fiber, Linn. Håller sig mäst uti Norden, men finnes allmännast uti Norra Americas af stora strömar genomskurne ödemarker. Des kött är en rätt god mat: Brickell. Köttet på bakdelen har väl någon fisksmak, såsom Uttren, men framdelen liknar Gräfsvin: Tänzer. Det ätes så väl af Indianerne i N. America som af Europeerne, särdeles af Frantsmännerne under deras fastedagar. Kalm har deltagit i et sällskap, där de fläste höllo Bäfvern för en läckerhet. För sin del ansåg han anrättningen för måttelig god, köttet var svart och hade en egen bismak, som icke behagade. le Beau säger at Bäfvern är Canadaboernas yppersta kost, och är rätt smakelig. Köttet rökt räknas, sedan benen blifvit uttagne, för en god mat: Pennant. Hamor räknar Bäfverns kött i Virginien för välsmakande. Kalmyckerne hålla en fet Bäfver för läckerhet: Pallas. Äfven någre Europeiske Nationer hålla detta kött i värde. Olaus Magni omtalar, huru Nordens invånare äta Bäfvrens bakdel i stället för fisk. Gunnerus har funnit folk i Norige, som satt synnerligt värde på Bäfverskinkor. Nordholm berättar, at Bäfverköttet ätes i Jämtland; är fett såsom Svinkött,
