pålagor. Denna gärd är nog besynnerlig, men synes hafva et Politiskt syftemärke, ledande til folkets snygghet. Annars räknade den tidens Andelige, som voro så lekamligt beställsame i nya verlden, Mexicanerne til last, at de åto Löss, Ormar, Grodor, Spindlar, m. m. så at detta intogs ibland de puncter, i stöd af hvilka hela Nationen förklarades för Spanska Slafvar.
Monoculus Polyphemus L. plägar ätas i Indien, men är sämre än Krabban. Äggstocken är det enda, som duger; af den göres en smakelig Bacassan: Bontius.
Hernandez omtalar en slags Vatnfluga, (Musca lacustris) hvit som vatten. Den fångas vissa årstider på nät uti Mexicanske Insjön. Man stöter dessa insecter och gör Kulor af massan, som torkas och hållas til salu på torgen öfver hela året. De kokas med Mais och Salpeter och gifva en god samt födande näring. Deras ägg likna Walmogefrön, flyta til stor myckenhet i vatnet och samlas med därtil inrättade redskap på hvilka de fastna. De afskrapas sedan i tunnor och säljas til föda. Man gör äfven af dem kakor och kulor som kokas eller stekas, varande detta ingen oäfven föda, utan liknar den tämligen nära fiskråm i smaken. Dessa samma frön eller ägg menar Hernandez, då han, på et annat ställe, omtalar en limon poudreux, lik hafsskum, som flyter på vatnet och samlas i stora högar, för at af dem göra kakor til skapnaden lika tegelstenar, hvilke säljas och bortskickas til aflägse orter. Man åt dem med samma smak som Europeer förtära ost. Flugan heter Axaxayacatl.
Scolopendra morsitans L. stekes af Siamesarne och ätes såsom en läckerhet: Turpin.
Ahuihuitla, et Mexicanskt Vatten-Insect med sex fötter, 3 tum långt och af en gåspennas tjocklek, mörkgult på öfra och hvitt på undra sidan, är nog välsmakande: Hernandez. Utgifvaren kan ej en gång af denna beskrifning gissa til hvad slägte detta Kräk hörer. Sannolikt någon Nepa eller Notonecta.
