fås; hvilket dock är öfverdrifvet. (c) Pelecanus Bassanus förklaras af Hammer för ätelig, både stekt och kokt. Olafsen kallar des kött fett och tranigt. Foglen ätes äfven i Norige, både stekt och saltad: Pontoppidan. Men från Skottland har denne fogel fått de utmärktaste loford. Albin säger, at den bland Skottarne är en utvald rätt, och hålles dyr. At de fullväxte ungarne hållas för en läcker mat, intyges af Rieger. Foglen är fetare än Gäss; lefver af sill, och blir såleds tranig, men Sibbald försäkrar at, då ungarne stekas, får man känna en så förträffelig blandning af fisk och kött, at ingen Kock kan den efterapa. Detta är ganska likligt; men man måste ock hafva smak för en så underlig blandning, innan rätten blifver förträffelig. På Färö ätes den ock: Debes. (d) Pelecanus Aquilus, håller sig gemenligen innom vändkretsarne. Labat fann dess kött godt, fast det hade någon fisksmak. Snarare torde des fett eller ister äga sin nytta i Medicin, såsom ganska upmjukande utvärtes, enligt Du Tertre och Feuillée.
Psophia Crepitans, beskrifves af Marcgraf såsom välsmakande. Enligt Buffon är köttet, äfven ungarnes, hårdt och torrt, dock tämmeligen godt. Men Latham förklarar det för jämngodt med Fasanens.
Lomslägtet, Colymbi, hafva väl icke at skryta af företräde i köken, men föraktas dock icke af Svenske Skärbönder i Wermdö. Fabricius berättar, at både Col. Septentrionalis och Giacialis gerna ätas på Grönland. Detta gäller ock om de öfrige arter, som äro aldeles af samma egenskap. Foglen lefver endast af fisk; blir därföre tranig, men icke synnerligen rik på fett eller späck, såsom andre fiskätande foglar. Äggen skola likna Måsägg, enligt deras berättelser, som ätit dem. Desse hafva ock försäkrat utgifvaren, at äggen, som icke öfverstiga två til antalet, äro aldeles lika skapade, hvilket bör rättas uti Syst. Nat. där det heter, at ena ägget är globosum. At väl et ovum globosum kunnat någon gång finnas, nekar ej utgifvaren, men anser sådant för en händelse, härrörande däraf, at 2
