Hafstärnor (*)[1] Stormväders-foglar (**).[2] Dock är
- ↑ (*) Tärnslägtet, Sternæ, gifva inga afunds-värda måltider. (a) Sterna hirundo ätes dock på Grönland, enligt Fabricius. Hos oss sökas endast äggen, fast äfven de äro små. (b) Sterna minuta lönar ej mödan at plåcka. Men de Södre länders (c) Sterna stolida har mera anseende i matredningen. Labat berättar, at den, på Guadeloupe, utgör Negrernes och det fattige folkets förnämsta kost. Köttet har någon fisksmak, men är annars godt, ja, enligt samme Pater, läckert, när steken nyss tages af spettet. Ungarne äro än läckrare, men nästan fete. Åtminstone är fångsten icke besvärlig, ty denne fogel är så spak, at man ofta tager dem med
- ↑ (**)
förträffligare än det måtteliga köttet. De öfrige vittnesbörd hos Auctorer och resande, instämma med de anförde, som torde vara tilräcklige, at, jämte de anledningar Theorien lemnar om en fiskätande fogel, bestämma omdömet om Pinguiner.
Phaëtonaëreus, Tropic-fogel, hålles af Dampier för ganska god at äta och af Anson för välsmakelig. Til det högsta kan dock sägas, at han är måttelig. Engelsmännerne, under Cooks sista resa, funno stor myckenhet af desse foglar, på Palmerstons obebodde öar; men satte mindre värde på köttet, än på fjädrarna, hvilke äro ganska högt aktade hos desse hafsöboer til prydnader. Feuillée kallar des kött, svart, osmakligt, odrägligt.
Mergi. Alle Mergi äro fiskätare och tranige; hvilket icke en gång afhjelpes med skinnets aftagande. I Österrike skal Merganser ätas rätt allmänt: Kramer. Den, så väl som Prackan, (Serrator) ätes i alla Skärgårdar af allmogen, dock hälst i soppor; som blifva rätt mägtige. Likväl taga Mergi företrädet för Lomar, och öfverträffa än vidare Måsar: Uti insjöar blifver köttet något drägeligare, sannolikt, af den orsak, at tilgång på feta fiskar där är sparsamare, än uti hafvet, där de i synnerhet nära sig af skinnfiskar, Blennii.
