tycka både oxeoch får-köttet vara fade och osmakeligt. Men lika så fade smak fann Beauplan på de vilda Hästarnas kött i Ukrain,
matlust: Ekeberg. Richard berättar at folket i Tunquin äta dödfödde kalfvar med huden, samt at man där i gemen icke älskar kött af flådd boskap. På kött-torget i Peking ses föga oxkött: Bell. Ox-köttet på Batavia såg bättre ut än det Europeiska, men var mindre saftigt och öfvermåttan magert: Hawkesworth. Le Brun. I Arabien fann Ives ox-köttet ganska välsmakande. I Ægypten är ox-köttet förträffeligt: Arvieux. Maillet. Likväl berättar Pocock, at endast det gemena folket där äter Oxe och Buffel. Lobo omtalar Abyssiniska oxar, som til storlek likna de Europeiska, men hafva så stora horn, at hvartdera håller öfver 20 Pintes rymd. Uti Purchas Saml. förekomma oxar från Damute i Ethiopien, som til storlek gå nära Elefanter, och hvilkas horn rymma en hel kanna. (Det, som afprutas, beräknas icke). Troligare är det intyg, Ön Socotoras oxar få, at täfla med de Engelska. Figuera omtalar en ko på Mozambique, hvilken öfverträffade den läckraste Di-kalf eller Villebråd. Ives fann Madagascars boskap frodig och fet, men köttet hade dock något vidrigt i des smak. Men puckeln, som går til 30 ℔, hålles af Dellon för en läckerhet. Gröse liknar den vid märg; och Pyrard vid svantsen af Ovis laticauda. Han fann äfven sjelfva köttet där så sundt och godt, som i Frankrike. Reinius går än längre och förklarar Madagascars boskap för mycket angenämare at äta, än Europas, samt beskrifver knölen, såsom en hård fetma. En oxhud, beredd efter Hottentottska maneret, skal vara en rätt at slicka fingrarna efter: Sparrman. I Guinea, där betet är uselt, försämras boskapen otroligt och sjelfve kalfvarne blifva osmaklige: Churchill. Äfven i Elmina, på Guinea kusten: Bosman. På öen Biseche vid Senegal uphöja dock Brüe och Labat Ox-köttet såsom fett och
