möjeligheten af något så smakeligt Vildåsne-slag i Persien, särdeles då jag ser, huru Jurgen Andersen också omrörer Vild-åsnor, som Usbekske Tartarerne pläga äta; men annars vet jag om våra vanliga Åsnor, efter Gr. Buffons
ko-kött. At äfven Doniske Cossakerne spisa hästar, intygar Munnich. Hästar ätas i Tunquin: Turpin. Man fikar där efter detta kött: Richard. Det hålles där jämngodt med ox-kött: Dampier. Ja säljes på torgen, som en läckerhet: Wallentyn. Battas på Sumatra äta hästar: Forster. Indianerne på ön Savu räknar hästkött näst intil svin-kött: Hawkesvorth. Morerne i Cotebiga på kusten Coromandel, anse hästkött för en högtids-kost. Rec. des Voy. Holland. Araberne äta ock hästar, fast icke allmänt. Perserne plägade i Herodoti tid, vid stora högtider, steka hela hästen och sätta den sådan på bordet ostyckad. Detta var sannerligen en respectabel stek. På Värdshusen i Persien vankade äfven häst-stek i De la Portes tid. Enligt Dapper, skola Negrerne på Guinea kusten mycket värdera häst-kött, fast det sällan lärer där vanka. Äfven från America njuter hästen loford för des smaklighet. Anson omtalar Patagoner, som häldre åto hästän ox-kött. Uti bihanget til Ansons resa, läses at Patagonerne äta hästkött både stekt och rått; at det utgör detta folkets förnämsta spis och läckerhet, så at de försmå alt villebråd, då häst-kött vankar: Falkner. Ghilesaren äter hellre häst än oxe: Frezier. Les Pampus, en Nation vid Buenos Aires, äta så gerna hästsom ox-kött: Cattaneo. Apacherne i östra America äro snåle därefter. Hist. de California. Man vil ock något tillägga om vilda hästar. Desse hållas för än läckrare. Ätas gerna af Kalmucker: Pallas. De äro högst värderade i China: Du Halde. I Crim hållas de läckrare än kalf-kött, men Beauplan fann deras kött något fade. Det af Equus Lemionus eller Dsiggetai får största företrädet i Mongolernes och Tungusernes omdöme. De vilda hästar,
