Den här sidan har korrekturlästs
man Hval-kalfvarna af de äteliga slagen rätt smakeliga at äta. Men de bekante Lamantins (*)[1]
- ↑ (*) Trichechus Manatus L. eller Buffons Lamantin uppehåller sig så uti de varma, som kalla Oceaner, och berömes af de flästa såsom ganska smakelig och hälsosam. Djuret lefver endast af sjöväxter på hafsbotten. Utgifvaren tror sig bäst förena de stridiga omdömen, då han gör skillnad på späcket och köttet. De, som likna Lamantinens kött vid kalf, måste mena det sednare. Hit höra Gumilla, Condamine, Pomet, J. Acosta, D’Avity, Legvat, Vogel, Lemery, Houttuyn, Thevet, Bancroft, Herbert, Du Tertre. Likväl instämma alla däruti, at det är fastare, fetare, behagligare, samt har ofta flera tums späck. Adanson kallar det blekare och läckrare än kalf-kött. Benzoni däremot yttrar sig, at den, som jämför Lamantin med kalf, måste aldrig hafva ätit kalf, utan har han funnit det saltadt likna fläsk. Äfven flere hafva funnit det likna svin-kött, såsom Recchi. Du Tertre skrifver, at späcket kan nyttjas til samma bruk som fläsk, samt, at det smältes och ätes på bord. Houttuyn, at det 4 à 5 tum breda späcket, liknar ej allenast, utan öfvergår äfven svin-fläsk. Barrere, at Lamantin liknar aldeles svin-fläsk, och kan af en okunnig lätt ätas därföre. Zuchelli fann Lamantins-köttet til utseende och smak aldeles likna fläsk, och räknade för lycka at få äta deraf i Congo. I Hortops smak var det ej mycket olikt en skinka: Hakluyt. Alle desse synas för utgifvaren hufvudsakligen mena Lamantinens späck och kan hända det saltadt. Men sjelfva köttet liknar Oviedo vid qvig-kött. Auctorerne hafva ock ofta jämfört det med Thon-kött, (Scomber Thynnus) hvars smak så mycket afviker från vanlige fiskars. Hit höra Demanet, Clusius; men det hålles tillika vida bättre. Fettet har särdeles den egenskapen at icke mögla eller härskna: Rochefort. At upräkna alt beröm, det Lamantin fått, skulle blifva för vidlöftigt. I Södra Americas floder är det af delicat smak. Lettr. edif. Vid Amazon-strömen öfvergår det all inbillning: Acunna. Vid Plata-strömen är det af rätt god smak: Drake. I Brasilien öfvergår det all fisk, och smakar, alt som det tillagas, af oxe, får, svin: Purchas. På Antillerna är det ypperligt, man mår ej illa deraf, ehuru mycket man äter. Beschr. d. Antillen. Hela båtlaster deraf föras til Antillerna från fasta landet: Houttuyn. På Isle de France värderas det mycket: De la Flotte. Rökadt hålles det för läckerhet i Congo: D’Avity. Ja, för Kongamat: Pigafetta. Men alla delar äro ej lika läckre. Det bästa stycket är från halfva refbenen til buken: Brue, Labat. Houttuyn förklarar spenarna för en särdeles läckerhet. Dampier intygar ock, at man utskär buken på de gamla djuren, men på de unga är
