ibland Gnagare (Glires), af Bäfrar ja
nya arter. Utgifvarens enda ledband är den orten, hvarifrån Resande skrifvit, jämförd med dessa djurs vanliga latitud. Denne grund kan fuller svika, men är i brist af andra Characterer, den enda man vågat följa. a) Didelphis marsupialis L. hit förer Utgifvaren de intyg, som lemnas från Virginien samt Brasilien och des grannskap. Des kött är hvitt, fett, smakeligt och ätes af Indianer och Negrer häldre än fläsk: Brickell. Därmed instämmer och Lawson. Dampiers Squash, i Campeche viken, som sades löpa i träd och äta de bästa frukter, får en sund och behaglig egenskap och liknar aldeles en mjölk-gris. Lery fann detta djur mört. Du Mont i Mem. de la Louisiane kallar köttet godt och likt en mjölk-gris. p. 83. Därmed instämma Du Pratz Hist. de la Louisiane p. 94. och Coreal Tom. I. p. 176.: Bossu, Pennant. Men Lawson gifver det en smak imellan kalf och gris. Du Tertre åter omtalar en Opossum på Antillerne, som är stinkande och oätelig, så at ej en gång hundarne äta dem. Utgifvaren har skäl at taga den för Marsupialis, men vet icke utväg at häfva denna motsäjelse med visshet. Jefferys omtalar en Wood-Rat, som är en Didelphis, och Utgifvaren har intet annat skäl at föra den til Marsupialis än des smak, som säges likna mjölk-gris. En Didelphis ätes i Peru och säges ej vara osmaklig: Ulloa. (b) Didelphis Philander. Det torde vara denne, som af Dieshorn säges i Indien högre värderas än Harar, och af Gouverneuren på Pondichery hölls tam för köttet, fast de vilde voro än bättre. (c) Did. Orientalis Erxleb. springer i träd, såsom en Ekorn; äter frukt och smakar som Canin: Bracheviz. Men har, enligt Walentyn, en stark lukt, som snarare förgår genom stekning än kokning. Köttet skal vara segt och sött, som höns-kött, men, beredt, knapt kunna skiljas från Canin. På Molukkerne skal den vara allmänn på de bättres bord; räknas för mycket läcker och hållas såsom
