Den här sidan har korrekturlästs
67
¤ ) ° ( ¤
framför alt af Noshörningar (*),[1] och Sjö-hästar (**).[2]
- ↑ (*) Utan at vidröra den frågan om Rhinoceros Unicornis och Bicornis äro tvänne särskilde arter, håller dock Utgifvaren före, at de intyg, som lämnas från Africa, angå den sednare och at de från Ostindien angå den förra. Således, hvad (a) Unicornis beträffar, så finna Siamesarne den af en utvald smak, och dela stycken af honom med sina vänner såsom en läckerhet: Turpin. På Java räknas köttet för segt och hårdt, men ätes likväl af de svarta: Salm. von Goch. Thunberg har berättat, det man på Java säljer långa remsor af Rhinoceros kött, hvilke kokas til et närande gelée. Det ätes i Indien: Dieshorn. Man öfverens kommer deri, at de gamle djurs kött är segt, läderaktigt och fordrar goda tänder: Sauri, Buchoz. Men de unge äro bättre, och en sådan måste den varit, som blifvit äten af Vernatti och funnen söt och mör. Borri har sedt en rätt tillagas af lefren, hjertat och hjernan såsom en läckerhet. (b) Bicornis beskrifves af Kolbe såsom groftrådig i köttet, dock har Kolbe ätit den med god matlust, såsom Houttuyn sannolikt förmodar, af en unge. Hottentotterne skola gerna äta des kött, fast det är segt: Kolbe; äfven flere Neger-Nationer: Sauri. Sparrman fann Rhinoceros köttet likna svin-kött, men vara gröfre. Han berättar också, at fettet, på Cap, påsaltas och nyttjas såsom smör på bröd. Enligt Brookes, skola både Holländarne på Cap och Abyssinierne mycket värdera detta djurs kött. Sjelfva den sega huden skal ätas både uti Africa och Asien: Cranz.
- ↑ (**) (a) Hippopotamus Amphibius L. eller Sjöhästen värderas mycket af Africanerne. Köttet är fett, men icke groft: Brue, Labat. Forster fann det icke bättre än oxkött; det liknade äfven oxkött, då
hem-afvel för köttet: Pennant. (d) Javan Opossum, (Pennant) som ritas af Le Brun, finnes på öarne vid Banda, ätes som kaniner och har icke den fräna lukten, som den föregående.
Det
