med lindriga steg til röta, utan man vil hafva den mera fullkomlig. När Indianerne i Mexico på jagten skutit något Rådjur, kasta de en hop löf öfver det samma, låtandes det få ligga en vecka, och ehuru det då både luktar illa, och är fullt med mask, bära de det hem, hugga det i stycken, och först förvälla det, tillika med en ört de hafva, som skal taga bort den onda lukten, sedan röka det, och ändteligen koka det å nyo, samt äta det med peppar, blifvandes detta kött helt mört, och så godt at Gage, oaktadt hans afsmak för berednings-sättet åt det flera gånger. I Siam, där man aldrig äter vildt, har man såsom läckerhet, en sauce af et slags små illa saltade och sedan rutnade kräftor. I Arrakan äter man aldrig Fisk, om han ej är skämd och rutten, påståendes at han då har bättre smak, och gör man af denna skämda fisk et slags Moutarde, at blanda i alla sina rätter. Negrerne i Issyny
tror det väl icke vara god föda, fast Æthioperne äta det, Lett. edif. men våre Landsmäns intyg äro nog borgen för des värde och sundhet. Ibland de Auctorer, som för öfrigt instämma at uphöja detta kött, äro ock Cavazzi, Houttuyn, och Rantzau. Hit kan ock (b) Hippopotamus terrestris L. S. N. ed. X. föras. Den kallas af Auctorerne dels Anta, dels Tapir och finnes endast uti America. Köttet liknas vid ox-kött af Maffey, De Lery, Bajon, hos Churchill, och af Piso; vid Ko-kött af Pigafetta; vid Buffel-kött af Barlæus. De yngre liknas vid unga oxar af D’Acugna; vid kalf-kött, af Gumilla, Bajon. Detta sistnämnde bör förstås, när Watson upgifver det för läckerhet, Bajon för förträffligt, Thevet för välsmakande. Men de äldre synas förtjena de mindre behaglige
