ganska läckert: Fermin. Dampier omtalar et slags små Corlieux, i medlersta delen af America, hvilkas kött är mycket läckrare än de stores. (e) Sc. glottis L. är rätt god at äta: Sloane. (f) Sc. Totanus L. hålles i Frankrike för särdeles läcker: Albin. Är delicat: Leigh. (g) Sc. limosa L. eller dubbla Beccasinen blir om hösten, då kornet mognar, så fet, at, då han i flygten skjutes, spricker ofta skinnet i fallet; är en synnerligen läcker fogel: Hamilton. Den egenteliga Beccasinen är Scol. Gallinago. La petite beccasine är Sc. Gallinula. De större förekomma under namnet Corlieux; och Totanus jämte Limosa kallas stundom Chevaliers.
Morkullan, Scolsp. Rusticola L. är nogsamt känd til des värde. Des kött är väl icke hvitt, men mört och välsmakande. Denne fogel är bättre i England om vintren, än om sommaren: Pennant. Låren, (cruscula) skola där anses för bästa stycket: Rajus, Willughby. Den värderades icke fordom af Roms Kejsare, men hörer dock til det bästa villebråd, som säljes på Roms torg: Rajus. Den tager företräde för Rapphöns: Albin. Des kött är öfvermåttan godt och läckert: Rzaczynski, Brookes, Sibbald; samt förträffligt och födande; begärligt på alla bord i Österrike, ehuru mindre lättsmäldt än de foglar, som hafva hvitt kött. Crantz, Bruyerin och v. Rohr instämma däruti, at Morkullan är bäst om hösten, emedan hon då är fetare. Utomlands hålles den så förträfflig, at ingen ting af henne försmås, utom ben och fjädrar: Coetlogon; ty de, som vilja rätt prisa läckerheten, borttaga icke inälfvorna, utan äta dem tillika med steken: Klein, Halle, Willughby, Crantz, Bruyerin. Ja, Zuckert intygar, at inälfvorna, tilllika med den naturliga fyllning de innehålla, räknas för särdeles läckra af de kräselige gomar; och Scopoli, at, i Crayn och Stejermark, äfven inälfvorna ätas rå. Högre kan väl icke smaken bringas; ej heller hushållningen. Morkullorne voro sannolikt icke mycket värderade i Konung JOHANS hof, emedan blott
