156
»Mycket», svarade läkaren. »Även den vise undflyr den storm, som han ej kan behärska. Skynda dig därför att fly undan Richards vrede till skuggan av Saladins segerrika baner.»
»Jag borde verkligen dölja min vanära», sade Kenneth ironiskt, »i ett läger av otrogna hedningar, där själva detta ord är okänt. — Men vore det ej bäst, att jag ännu fullständigare delade deras blygd? Sträcker sig ej ditt råd ända därhän, att uppmana mig att anlägga turbanen? Jag tycker det felas blott avfall från min tro för att fullkomna min vanära.»
»Häda ej, nazaren», sade läkaren strängt. »Saladin omvänder inga andra till profetens lag, än dem, på vilka dess läror verka övertygelse. Öppna dina ögon för ljuset, och den store sultanen, vars frikostighet är lika gränslös som hans makt, skall kanske skänka dig ett konungarike; förbliv förblindad, om du vill, och ehuru du är en varelse, vars liv efter detta är dömt till evig jämmer, skall Saladin likväl göra dig rik och lycklig under den livslängd, som här i tiden är dig förunnad. Men frukta ej, att turbanen skall omsluta ditt huvud, så framt det ej sker genom ditt eget fria val.»
»Jag valde hellre», sade riddaren, »att mina förvridna anletsdrag skulle svartna i solen, som de sannolikt skola göra, innan denna dagens sol nedgått.»
»Det är likväl ej klokt av dig, nazaren», sade El Hakim, »att avslå detta goda anbud, ty jag har inflytande hos Saladin och kan förskaffa dig en hög plats i hans ynnest. Ser du, min son — detta korståg, såsom ni kallar ert orimliga företag, liknar en stor dromond[1], som brister sönder på havet. Du själv har framfört anbud om stillestånd till den mäktige sultanen från här församlade konungar och furstar, men känner till äventyrs ej hela lydelsen av din egen beskickning.»
»Jag känner den ej och bryr mig ej heller om att känna den», sade riddaren otåligt. »Vad båtar det mig att nyss hava varit konungars och furstars sändebud, då jag innan aftonen skall vara ett upphängt, vanhedrat kadaver?»
»Ja, men jag talar, på det ditt öde ej må bliva sådant», sade läkaren. »Saladin smickras från alla håll; de förenade furstarne av detta emot honom ingångna förbund ha gjort sådana förliknings- och fredsanbud, som det under andra omständigheter kunnat vara förenligt med hans ära att bevilja
- ↑ Den tidens största skepp kallades Dromonder eler Dromedarier.
