»Denna natt», svarade den kristne, »måste jag tillbringa i bön och botövning med en helig man, Theodorik av Engaddi, som vistas i denna ödemark och ägnar sitt liv åt Guds tjänst.»
»Jag skall åtminstone säkert beledsaga er dit», sade saracenen.
»Det skulle. vara ett ganska angenämt sällskap för mig», sade den kristne, »om jag ej fruktade att därigenom blottställa den fromme faderns framtida säkerhet; ty ert folks grymma, händer hava varit rödfärgade med Herrans tjänares blod, och därför hava vi kommit hit i harnesk och pansar, med svärd och lans, för att öppna vägen till den heliga graven och beskydda de utvalda heliga och eremiter, som ännu vistas i detta underverkens förlovade land.»
»Nazaren», sade muselmannen, »greker och syrier hava mycket beljugit oss härutinnan; ty vi handla blott efter de föreskrifter, som blivit oss givna av Abubeker Alwakel, profetens efterträdare och efter honom de rättrognes första anförare. ’Gå ut’, sade han, ’Yezed Ben Sophian’, då han skickade denne namnkunnige härförare att erövra Syrien från de otrogna, ’uppfören eder som män i striden; men mörden varken de gamle och orkeslöse, eller kvinnor och barn. Förhärjen ej landet, förstören ej heller säden och bärande träd; ty de äro Allahs skänker. Hållen tro och loven, när ni gjort något förbund, även om det vore till eder egen skada. Om I finnen heliga män, som tjäna Gud i öknen och arbeta med sina egna händer, så gören dem ingen skada och förstören ej heller deras boningar. Men om I finnen några med rakade hjässor, de äro av satans synagoga! Huggen med sabeln, mörden, upphören ej, förrän de blivit omvända eller skattdragande.’ Såsom kalifen, profetens följeslagare befallt oss, så hava vi gjort, och de, som vår rättvisa slagit, hava blott varit satans präster. Men för de fromma män, vilka, utan att uppreta folkslag mot folkslag, uppriktigt hylla Isa Ben Mariams[1] tro, äro vi en sköld och en skugga, och då den, ni söker, är en sådan, skall han av mig ej erfara annat än vänskap, ynnest och aktning, även fastän profetens ljus ej hunnit honom.»
»Den eramit, jag ämnar besöka», sade den krigiske pilgrimen »är, som jag hört, ej någon präst; men vore han av
- ↑ Jesus, Mariæ sons.
