Den här sidan har korrekturlästs
257

och ryckte ned honom ur sadeln. Den plymagerade ryttaren låg vältrande på sanden, och den skenande hästen ilade i stormande fart genom lägret.

»Din hund har fällt det rätta villebrådet, det går jag i god för», sade konungen till nubiern, »och jag svär vid sankt Georg, att han är en tiogrenig hjort! — Men tag bort hunden, annars biter han ihjäl honom.»

Ethiopiern tog följaktligen, ehuru ej utan svårighet, hunden ifrån Konrad och höll honom, fastän djuret ännu var ytterst uppretat och stretade emot och ryckte på kopplet. Emellertid skyndade många fram till stället, i synnerhet av Konrads vasaller och stradioternas officerare, som, då de sågo sin anförare ligga på marken, vilt stirrande i luften, upplyfte honom och om varandra skreko: »hugg slaven och hans hund i stycken!»

Men Richards höga, klart ljudande röst hördes tydligt över alla andra rop: »den, som rör ett hår på hunden, dör på stället! Han har blott gjort sin skyldighet, efter den skarpsinnighet, varmed Gud och naturen begåvat det ädla djuret. — Träd fram som en uppdagad niding, Konrad, markis av Montserrat! Jag anklagar dig för förräderi.»

Flere syriska anförare hade nu tillkommit, och med en hållning och en röst, vari harm, blygsel och förvirring kämpade med vreden, utropade Konrad: »vad betyder detta? Vad anklagar man mig för? — Varför denna nedriga behandling, dessa ovärdiga förebråelser? — Är detta den enighet, England nyss besvurit?»

»Anser konung Richard korstågets furstar för harar och rådjur, eftersom han hetsar hundar på dem?» sade stormästaren för tempelorden med sin djupa, ihåliga stämma.

»Detta måste vara någon sällsam tillfällighet — något olyckligt misstag», sade Philip av Frankrike, som i detsamma kom framridande.

»Någon snara av den lede fienden», sade ärkebiskopen av Tyrus.

»Något påfund av saracenerna», skrek Henrik av Champagne. »Man borde hänga upp hunden och lägga slaven på pinbänken.»

»Må ingen, som har sitt liv kärt, lägga hand på dem dem!» sade Richard. — »Träd fram, Konrad, om du vågar, och förneka den anklagelse, som detta stumma djur i sin ädla instinkt

17 — Talismanen.