Den här sidan har korrekturlästs

26

»Främling», svarade den kristne och rodnade starkt, i det han talade, »vi omtala ej obetänksamt, var vi lagt våra dyrbaraste skatter — må det vara nog för dig att veta, att, som du säger, min kärlek är ägnad ett högt och ädelt — ett mycket högt — mycket ädelt föremål; men om du vill höra talas om kärlek och brutna lansar, så begiv dig, som du sagt, till korsfararnes läger, och du skall finna övning för dina öron och, om du vill, för dina händer också.»

Den österländske krigaren höjde sig i stigbyglarna och svarade, i det han högt skakade sin lans »jag tvivlar storligen på, att jag skall finna någon med kors på axeln, som med mig vill växla ett kast med dscherrid.»

»Det kan jag ej lova», svarade riddaren, »ehuru det i lägret finns några spanjorer, som ha ganska stor skicklighet i ert österländska sätt att kasta spjutet.»

»Hundar och söner av hundar!» utropade saracenen. »Vad rätt ha dessa spanjorer att komma hit för att bekriga de rättrogna, vilka i deras eget land äro deras herrar och tuktomästare? Med dem vill jag ej mäta mig i något krigiskt tidsfördriv.»

»Låt ej riddarne från Leon och Asturien höra er tala sålunda om dem», sade riddaren av Leoparden; »men», tillade han, småleende vid hågkomsten av förmiddagens strid, »om ni i stället för ett spjut, hade lust att stå för ett kast av en stridsyxa, så finns det nog västerländska krigare, som skulle uppfylla er önskan.»

»Vid min faders skägg», sade saracenen halft skrattande, »den leken är för skarp för att blott vara för ro skull. — Jag skall i drabbningen icke sky ett sådant kast, men mitt huvud», härvid förde han handen till sin panna, »tillåter mig tills vidare ej att söka det på lek.»

»Jag önskade ni såge kung Richards yxa», svarade den västerländske krigaren, »mot vilken den, som hänger vid min sadelknapp, är så lätt som en fjäder.»

»Vi ha hört denna ökung mycket omtalas», sade saracenen »är du en av hans undersåtar?»

»En av hans följeslagare på detta krigståg är jag», svarade riddaren, »och hedrad av denna tjänst; men jag är ej hans undersåte, ehuru en inföding av den ö, där han regerar.»

»Hur menar ni?» sade österländingen; »ha ni då två konungar på en stackars ö?»

»Som du säger», svarade skotten; ty det var sir Ken-