304
»Djärva, elaka människa», svarade eremiten, »vet, att jag liknar glasfönstret, varigenom det gudomliga ljuset tränger sig till andras fromma, ehuru det, tyvärr, ej båtar mig; men du liknar järngallren, som varken själva mottaga ljuset eller meddela det åt någon annan.»
»Prata ej om sådant för mig, utan ut ur tältet med dig», sade stormästaren; »ty i dag på morgonen kommer markisen ej att bikta sig för någon annan än mig, emedan jag ej skiljer mig ifrån honom.»
»Är detta er vilja?» sade eremiten till Konrad; »ty tro ej, att jag lyder denne stolte man, om ni fortfar att önska mitt biträde.»
»Ack», sade Konrad villrådigt, »vad vill ni jag skall svara? Farväl nu på en stund; vi skola rättnu talas vid.»
»Olyckliga vana att uppskjuta till morgondagen!» sade eremiten; »du är en själamördare! Olycklige man, farväl, ej för en stund, utan till dess vi båda skola råkas, lika gott var. Och vad dig beträffar», tillade han, i det han vände sig till stormästaren: »darra!»
»Darra!» svarade tempelherrn föraktligt. »Det kan jag ej, om jag också ville.»
Eremiten hörde ej hans svar, ty han var redan ur tältet.
»Se så, låt oss nu hastigt och lustigt ta ihop med saken», sade stormästaren, »efter som du nödvändigt skall gå igenom det där narrspelet. Hör på — jag tror mig nästan känna de flesta av ditt hjärtas svagheter, så att vi kunna hoppa över uppräknandet därav, som torde komma att dra tämligen långt ut på tiden, och börja med avlösningen. Vad tjänar det till att räkna de smutsfläckar, som vi ämna tvätta bort från våra händer?»
»Då du själv känner, vad du är», sade Konrad, »är det en händelse av dig, att tala till en annan om syndaförlåtelse.»
»Detta är ej enligt kanoniska lagen, herr markis», sade tempelherrn; »du är mera samvetsgrann än renlärig. Avlösningen är lika kraftig, antingen den meddelas av en ovärdig präst eller av ett helgon; vore det annorlunda, Gud nåde då den arma syndaren! Månne en sårad frågar efter, om fältskären, som undersöker hans sår, är ren om händerna eller ej? Nå, skola vi ta i tu med det där lekverket?»
»Nej», sade Konrad, »jag vill hellre dö utan bikt, än gäcka sakramentet.»
»Se så, ädle herr markis», sade tempelherrn, »var vid
