308
vetna av vad som förestod och yttrade sin otålighet att få spränga fram. De stodo sålunda omkring tre minuter, då, på en av sultanen given signal, hundra instrumenters gälla klang på en gång skallade genom luften, och riddarne satte sporrarna i sina hästar, släppte lös tyglarna, rusade fram i sträckt galopp och möttes mitt på banan med en skräll, som liknade ett åskslag. Segern var ej tvivelaktig, ej ens för ett enda ögonblick. Konrad visade sig väl som en övad krigare; ty han träffade sin vederpart ridderligt mitt i skölden och förde lansen med sådan styrka och säkerhet, att den splittrades ända till järnhandsken. Sir Kenneths häst ryggade några steg och föll på hasarna; men ryttaren upplyfte honom lätt med hand och tyglar. Men för Konrad fanns ingen hjälp. Sir Kenneths lans hade genomborrat skölden, trängt igenom ett milanesiskt stålharnesk samt en secret eller pansarskjorta, som bars under harnesket, sårat honom i bröstet och kastat honom ur sadeln, med den avbrutna lansspetsen kvarsittande i såret. Faddrarne, härolderna och själva Saladin, som nedstigit från sin tron, skyndade fram till den sårade, medan sir Kenneth, som sprungit av hästen och dragit sitt svärd, emedan han ännu ej visste, att Konrad var fullkomligt redlös, befallde honom att erkänna sin brottslighet. Hjälmen avtogs skyndsamt, och den sårade, som vilt blickade uppåt himmeln, svarade: »vad vill ni vidare? — Gud har dömt rättvist — jag är skyldig — men det finnes större förrädare än jag; hav medlidande med min arma själ och skaffa mig en biktfar!»
Han svimmade i detsamma han yttrade dessa ord.
»Talismanen, det kraftiga läkemedlet, min kunglige broder», sade Richard till Saladin.
»Den förrädaren», svarade sultanen, »förtjänade snarare att med fötterna släpas från banan till galgen, än att komma i åtnjutande av dess kraft — och något dylikt står även skrivet på hans ansikte», tillade han, sedan han skarpt betraktat den sårade; »ty fastän såret torde kunna läkas, är Azraels insegel på uslingens panna.»
»I alla fall beder jag dig att göra vad du kan för honom», sade Richard, »på det han åtminstone måtte få tid att bikta. sig. Döda ej både kropp och själ! En halvtimme kan för honom vara av tusenfalt mera värde, än den äldste patriarks livslängd.»
»Min kunglige broders vilja skall ske», sade Saladin. »Slavar, bären denne sårade man till vårt tält.»
