»Det får ej ske», sade tempelherren, som dittills åskådat uppträdet under dyster tystnad. — »Ärkehertigen av Österrike och jag tillåta ej, att denne olycklige kristne furste överlämnas åt saracenerna för att bliva ett föremål för deras trollkonster. Vi äro hans faddrar och fordra, att han överlämnas till vår omsorg.»
»Det vill säga, att I vägren att använda det säkra medel, som erbjudes till hans vederfående?» sade Richard.
»Nej, visst inte», svarade stormästaren, i det han sansade sig. — »Om sultanen begagnar tillåtliga medel, så må han sköta patienten i mitt tält.»
»Bästa broder, gör det, jag ber dig», sade Richard till Saladin, »ehuru tillåtelsen är tämligen oartigt given. Men låt oss nu sysselsätta oss med angenämare ämnen! — Blåsen trumpetare! Hurra, England, för att ära Englands kämpe!»
Pukor, trampeter och cymbaler skallade på en gång, och det starka, regelmässiga hurrarop, varmed engelsmännen av ålder uttryckt sitt bifall, hördes bland arabernas gälla, oregelbundna skrik, liksom orgelackorder under stormens tjut. Slutligen blev det tyst.
»Tappre riddare av Leoparden», återtog Richard, »du har visat, att ethiopiern kan förändra färgen på sin hud, och leoparden sina fläckar, ehuru de lärde åberopa sig på Skriftens vittnesbörd för att bevisa, att det är omöjligt. Dock har jag mera att säga er inför damerna, till vilka jag nu skall föra er och vilka bäst kunna bedöma och belöna ridderliga bragder.»
Riddaren av Leoparden bugade sig bifallande.
»Och du, furstlige Saladin, skall även uppvakta dem», fortfor Richard. »Jag försäkrar dig, att vår drottning ej anser sig vara välkommen, om hon går miste om det nöjet att få tacka sin kunglige värd för sitt högst furstliga mottagande.»
Saladin bugade sig med mycket behag, men avslog bjudningen.
»Jag måste se om de sårade», sade han. »Läkaren överger ej sin patient mer än kämpen fäktplatsen, även om han kallades till själva paradisets jungfruliga gemak. Vet dessutom, konung Richard, att österlänningens blod ej flyter så lugnt i skönhetens sällskap, som dina landsmäns. Vad säger själva boken? — Hennes öga är såsom eggen av profetens svärd; vem vågar väl se därpå? Den, som ej vill bli bränd, undviker att trampa på glödande kol. Klokt folk håller ej
