Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
13
Minnets engel på min undangömda strand
Visar mig min barndoms bilderbok ibland.
O! då gläds min själ,
Känner allt så väl,
Liksom förr i berg och dalar.
När som våren kom,
Var du min, liksom
När vi sågo vintern snöga.
Lyste ängen grön
Och i blåa sjön
Solen speglade sitt öga.
En vår glädje var, då sommarsolen log:
Vår och höst och vinter samma hjerta slog.
När som våren kom,
Var du min, liksom
När vi sågo vintern snöga.
Dock, det går ej till
Alltid som man vill:
Gud har hand om våra öden.
Sjelf han skiftar ut
Efter sitt beslut
Glädjen, sorgerna och nöden.
Emot himlens vilja ingen spjerna kan,
Hvad vår barndom mente, mente icke Han.
