Språket der är endast rim och meter,
Champis fräser i hvarenda elf.
Lagerkrönta sitta der poeter
Gladt och tuta med Apollo sjelf.
Nobisglädjen är gemensam vorden:
Inga hus med krögarskyltar på.
Aftonrodnan, som vi se på jorden,
Är blott flamman af en stor brylå.
Uti solen finnas inga isar,
Kullbytterar ingen snö-lavin;
Inga lyktor och besparings-spisar,
Näfver, tändstickor och stearin.
Ingen regnskur smutsar der ned gräsen,
Hvarje sten är blank och silfverhvit.
Hvad det skulle bli för skratt och väsen,
Om man kom uti galoscher dit.
Ja! af allting har man quantum satis:
Statsförfattningen är att må väl.
Ingen varg kan äta upp mig gratis,
Ingen Ryss kan slå mig der ihjäl.
Ingen fru vill oss till Turken sälja,
Om man klappar om sin husmamsell. —
Mycket mera har jag att förtälja,
Men dermed har jag ej tid i qväll.
