Den här sidan har korrekturlästs
LXII.
Nu wille wel werlden saligh wara/
Reddes hon icke then stora fahra/
Som alle Christne lidha/
Therföre war redho och någhot lijdh/
För Gudz Försambling manligha stridh/
Och hielp hans Ord uthspridha.
All creatur witnesbörd bäre/
Som i haffvet och på jorden äre/
At man här moste lijdha/
Then thet nuu icke göra wil/
Hörer then onda andan til/
Then han nödgas doch bijdha.
Idagh är man gladh och må fulwel/
I morgon är borto weet och skäl/
Lijffvet moste dödhenom wijka/
Som blomstret medh alt sitt behagh/
Faller een menniskia i en dagh/
Och bliffver widh gräset lijka.
Werlden förfäras af dödzens nödh/
Och skelffver fast för helvetes glödh/
Tencker tå bättring göra.
När man är siuuk och intet förmå/
Kan
