Den här sidan har korrekturlästs
Thet jagh war plichtigh lijdha.
Han lät uthgjuta sitt dyra Blodh/
Sitt lijff monde han ey spara/
Thet ledh han migh til syndaboot/
Ty må jagh trygger wara/
Han är min HERRE och Höffuitzman/
Uthi hans dödh mijn synd förswan/
Så är jagh saligh worden.
Han foor ock up til Fadren igen/
Ifrå thenna werldz elende/
Ther wil han wara min Mestar alleen/
Och migh sin Anda senda/
Then i mijn nödh skal trösta migh/
Och lära migh at kenna sigh/
Och i all sanning ledha.
Thes ware prijs i ewigheet/
Och loff föruthan enda/
Fadhrens stora barmhertigheet/
Som oss then nådhen sende/
Och nidherslogh i Christi dödh/
Helvetet synd och dödzens nödh/
Hoo kan migh nuu förderffva.
Gudh
