Den här sidan har korrekturlästs
XVIII.
Och giffue oss sorger inga.
Tu störcker wåra högra hand/
Ey skal oss fienden twinga.
Wij tröste oss alt widh titt nampn/
Thet är itt weldigt Fäste.
Och före baneret i marken fram/
Bådhe til foot och heste.
Ty hoppes wij ock thet bäste.
Nuu mercker iagh at HERren är när/
Och wil sin Smorda bewara/
Then honom haffuer aff hiertat kär/
Han bliffuer wel uthan fahra.
Fulsnart wil han höra hans bön/
Uthaff sins himmels Säte.
Hwadh han begärar Gudh icke sön/
Sielffuer uthloffuar han thetta.
Thes frögdar man sigh medh rette/
Thet går nuu få i werlden mest/
Doch kan thet så litet båta.
Man rustar sigh medh wagn och hest/
Wil sigh ther på förlåta.
Men wår hielp står i Herrans nampn/
Ther wij medh troon på grunde.
Thet
C iiii
