Den här sidan har korrekturlästs
Ty warder thet ock affslagit/
Förtorkat och borttagit.
Thet kommer aff wår synd så leedh/
At tu på oss äst worden wredh/
Ther aff moste wij förswinna.
Tijn grymheet trycker oss nidh i grund/
Och plåghar oss så margelund/
Thet klaghar bådhe man och qvinna.
Wår brott steller tu fram för tigh/
Och seer på them hwart ögnableck/
Sijn synd kan ingen hölia/
Och för tijn öghon dölia.
Ty är ock nu wår ålder kortt/
Medh hast löper wår lijffztijdh bortt/
Thet haffver tijn wrede wollet.
Wij ende i thenna jemmerdaal/
Wår tijdh så snart som itt löst taal/
Ey kunne wij lengre hållat.
Wåra daghar äro siuutiyo åår/
Fast siellan man ottatiyo nåår/
Doch är alt sorgh och wånda/
Och flyr oss brått frå handa.
Men hoo är then som thet wil troo/
At
