Den här sidan har korrekturlästs
Ty mäst när som the tyckte,
At Swerie war förtrångt,
Som Swermar the vthryckte,
I andra Länder långt.
I månge Åhr the fore,
Then heela Asien om,
Och hwar the förste wore,
Mehr hopwijs effter kom.
Medh them iagh war tillijka,
I Spanien, Wälske Land,
Africa, Franckerijke,
Bort öfwer Siö och Sand.
Thet blefwe långt iagh sade,
The Kungars Nampnen nu,
Som migh i Sälskap hade,
Til Ottetijo siw,
Från Berick, then iagh kände,
Som först vhr Swerige drogh,
Til Rodrick tå min ände,
Iagh vthi Spanien togh.
Thet Land them gick tilhanda,
En deels behölt migh quar,
En deels migh ihop blanda,
Medh Målet som ther war.
Så at iagh lempnad finnes,
Ännu på mången Ort,
Hwar aff thet sigh påminnes,
Hwad Göthar hafwa giort.
När the som migh så förde,
Then heela Wärden om,
Ther blefwe nu förstörde,
Iagh hijt tilbaka kom
På Folck iagh fann förswagat,
Mitt Fosterlandh och migh,
Som iagh har offta klagat,
Medh the långsamme Krijgh.
Ther effter gick migh wärre,
(Fast aldrigh Rijket här,
Aff Vthländsk Macht och Härre,
Än öfwerwunnit är)
Thet bytes om then Lära,
Och then vhrminnes Troo,
Som förr hölts vthi ähra,
Hoos them i Swerige boo.
Så mycket thet them hielpte,
Så skadade thet migh,
Thet war thet migh först stielpte,
Och skämde synnerligh.
Min Owän bleff tå snarligh,
Then som förr war min Wän,
En sådan Mootgångh fahrligh,
Förnam iagh aldrigh än.
The CHristi Nampn bekände,
Här inne aldraförst,
Moot migh sitt Haat vptände,
Aff en mordgirigh Törst.
Alt thet the funno skrifwit,
Som sigh tildragit war,
(Om något war än blifwit,
Alt ther til lempnat quar)
Aff Fruchtan thet vpbrändes,
At ey i någon Skrifft,
Then förra Gudztienst kändes,
Och lempnas thess Förgifft.
Hwart Altar kastas neder,
Hwar Högd han reeffs i Grund,
Hwar Kyrckia medh sin Heder,
Hwart Offer och hwar Lund.
At Swerie war förtrångt,
Som Swermar the vthryckte,
I andra Länder långt.
I månge Åhr the fore,
Then heela Asien om,
Och hwar the förste wore,
Mehr hopwijs effter kom.
Medh them iagh war tillijka,
I Spanien, Wälske Land,
Africa, Franckerijke,
Bort öfwer Siö och Sand.
Thet blefwe långt iagh sade,
The Kungars Nampnen nu,
Som migh i Sälskap hade,
Til Ottetijo siw,
Från Berick, then iagh kände,
Som först vhr Swerige drogh,
Til Rodrick tå min ände,
Iagh vthi Spanien togh.
Thet Land them gick tilhanda,
En deels behölt migh quar,
En deels migh ihop blanda,
Medh Målet som ther war.
Så at iagh lempnad finnes,
Ännu på mången Ort,
Hwar aff thet sigh påminnes,
Hwad Göthar hafwa giort.
När the som migh så förde,
Then heela Wärden om,
Ther blefwe nu förstörde,
Iagh hijt tilbaka kom
På Folck iagh fann förswagat,
Mitt Fosterlandh och migh,
Som iagh har offta klagat,
Medh the långsamme Krijgh.
Ther effter gick migh wärre,
(Fast aldrigh Rijket här,
Aff Vthländsk Macht och Härre,
Än öfwerwunnit är)
Thet bytes om then Lära,
Och then vhrminnes Troo,
Som förr hölts vthi ähra,
Hoos them i Swerige boo.
Så mycket thet them hielpte,
Så skadade thet migh,
Thet war thet migh först stielpte,
Och skämde synnerligh.
Min Owän bleff tå snarligh,
Then som förr war min Wän,
En sådan Mootgångh fahrligh,
Förnam iagh aldrigh än.
The CHristi Nampn bekände,
Här inne aldraförst,
Moot migh sitt Haat vptände,
Aff en mordgirigh Törst.
Alt thet the funno skrifwit,
Som sigh tildragit war,
(Om något war än blifwit,
Alt ther til lempnat quar)
Aff Fruchtan thet vpbrändes,
At ey i någon Skrifft,
Then förra Gudztienst kändes,
Och lempnas thess Förgifft.
Hwart Altar kastas neder,
Hwar Högd han reeffs i Grund,
Hwar Kyrckia medh sin Heder,
Hwart Offer och hwar Lund.
