Den här sidan har korrekturlästs
Hon fördes som iagh sade,
Vhr Landet medh the twå,
Papister, som nu hade,
Alt hwad the kunde få.
Widh theras Tijdh tilhopa,
Hwar aff thet här och thär,
Än finnes kring Europa,
Ther thet minst achtat är.
I Rom en deel förwaras
Til födo Matk och Maal,
Kan en gångh vppenbaras,
Och frijas vhr thet Quaal.
När man först böriar leta,
Tå skal man finna på,
Och flere Rum få weta,
Hwar thet än dölias må.
Förvthan thet förtalde,
Föracht och hinder stort,
Migh intet ringa qualde,
Then Skadan migh har giordt.
The främa Kungars Wälde,
Vthaff the Jutars Blodh,
Som Swenskom wedergälde,
Så theras Wilia godh:
At när the äre tagne,
Aff ett frijwilligt Waal,
Tå äre the vthdragne,
The Swenske til stoort Quaal.
Tå hafwa the vthplundrat,
Archiver och Cantzlij,
At mången sigh förvndrat,
Har på thet Tyrannie.
Thet til min Prydna lände,
The fööra träget bårt,
At göra så min ände,
Så framt the kunde kårt.
The Runasteenar stoora,
Nu intet lempnas quar,
Och söchtes til förloora,
Alt hwad i Swerige war.
Thet måtte synas Vnder,
Om iagh och lempnad är,
Som lefwat har in under,
The grymme Härrar här.
Omsijder war min ägen,
En Konung aff Swensk Blodh,
(Altså är Lykkan trägen,
Mot migh och aldrigh godh.)
Then migh ju så förfölgde,
Som någon hade giordt,
Sitt Haat nu intet dölgde,
Ehuru thet war stoort.
Til Pålandz Rijke krönter,
Kung Sigismundus bleff,
Aff hwem iagh så wardt lönter,
At han migh och fördreff.
Tå fans en wäldig Hielte,
Från Södermanna Land,
Som i Förswar sigh stälte,
För migh medh Swerd i Hand.
Om han ey funnitz hade,
Tå wore Swerige Trääl,
För Frijheet Wår sigh lade,
Then samma vp medh skääl.
Inbördes Krijgh förderfwa,
Then som them förer, mäst.
Doch offta the förwärfwa,
Then Frijheet them är bäst.
Vhr Landet medh the twå,
Papister, som nu hade,
Alt hwad the kunde få.
Widh theras Tijdh tilhopa,
Hwar aff thet här och thär,
Än finnes kring Europa,
Ther thet minst achtat är.
I Rom en deel förwaras
Til födo Matk och Maal,
Kan en gångh vppenbaras,
Och frijas vhr thet Quaal.
När man först böriar leta,
Tå skal man finna på,
Och flere Rum få weta,
Hwar thet än dölias må.
Förvthan thet förtalde,
Föracht och hinder stort,
Migh intet ringa qualde,
Then Skadan migh har giordt.
The främa Kungars Wälde,
Vthaff the Jutars Blodh,
Som Swenskom wedergälde,
Så theras Wilia godh:
At när the äre tagne,
Aff ett frijwilligt Waal,
Tå äre the vthdragne,
The Swenske til stoort Quaal.
Tå hafwa the vthplundrat,
Archiver och Cantzlij,
At mången sigh förvndrat,
Har på thet Tyrannie.
Thet til min Prydna lände,
The fööra träget bårt,
At göra så min ände,
Så framt the kunde kårt.
The Runasteenar stoora,
Nu intet lempnas quar,
Och söchtes til förloora,
Alt hwad i Swerige war.
Thet måtte synas Vnder,
Om iagh och lempnad är,
Som lefwat har in under,
The grymme Härrar här.
Omsijder war min ägen,
En Konung aff Swensk Blodh,
(Altså är Lykkan trägen,
Mot migh och aldrigh godh.)
Then migh ju så förfölgde,
Som någon hade giordt,
Sitt Haat nu intet dölgde,
Ehuru thet war stoort.
Til Pålandz Rijke krönter,
Kung Sigismundus bleff,
Aff hwem iagh så wardt lönter,
At han migh och fördreff.
Tå fans en wäldig Hielte,
Från Södermanna Land,
Som i Förswar sigh stälte,
För migh medh Swerd i Hand.
Om han ey funnitz hade,
Tå wore Swerige Trääl,
För Frijheet Wår sigh lade,
Then samma vp medh skääl.
Inbördes Krijgh förderfwa,
Then som them förer, mäst.
Doch offta the förwärfwa,
Then Frijheet them är bäst.
