Den här sidan har korrekturlästs
Tilförne the migh skämde,
Och wore nogh til meens,
När Göthar intet stämde,
Medh Swenske öfwereens.
Ty Nyie gånger hände,
At thesse Rijken tw,
Sigh från hwar annan wende,
Från Magogs Tijdh til nu.
En Konung Swerige hade,
En annan Götha Land,
Inbördes sigh tilsade,
The både, Mord och Brand.
I medler Tijdh migh härier,
En thär then andra här,
At iagh, när hwar sigh wärier,
Hoos både plågad är.
Så mycket ondt migh mötte,
Så olycksam iagh war,
Så mången migh anstötte,
Och på migh händer bar.
Min Tröst är thet allena,
Ehuru iagh war trängd,
Bland andre Språk orena,
Står iagh nu oförmängd.
Ty hwarken Ninus räckte,
Sitt Regemente hijt,
Ey heller Cyrus sträckte,
Til mitt Folck, sitt Gebijt.
När Alexander lade
All Rijke vnder sitt,
Han intet wunnit hade,
Moot thetta Folcket mitt.
Och Cæsar näpligh hinner,
In til thet Swenska Haff,
Sitt wäldes Gräntz thär finner,
Och moste draga aff.
Iagh kom, Iagh sågh, han sade,
Men intet mehr, iagh wann,
Hans Ståltheet nederlade,
Thet Motstånd han här fann.
Än finnes Danmarcks Krona,
Förd wara til Wien,
Aff them som intet skoona,
The Språk man håller reen.
Och flere Grannar mijna,
Betwungne aff vthländsk Macht,
Som såge Språken sijna,
I största Willan bracht.
Thet må iagh intet klaga,
At medh vthrustad Häär,
Owänner mijna draga,
Emoot migh hwar iagh är.
Thet skulle intet lijda,
The mijne Kämpars Modh,
Beredde, för migh strijda,
Och wåga Lijff och Blodh.
Ney thet skal aldrigh finnas,
At iagh i ypet Fält,
Aff någon skulle winnas,
Som sigh har moot migh stält.
Medh hemligh Krijgh iagh plågas,
Medh List och medh försåth,
Om en gång något wågas,
Så skildes wij snart åth,
The låta see sigh Wänner,
The som migh hata mäst,
At then som them ey känner,
Han troor them aldrabäst.
Och wore nogh til meens,
När Göthar intet stämde,
Medh Swenske öfwereens.
Ty Nyie gånger hände,
At thesse Rijken tw,
Sigh från hwar annan wende,
Från Magogs Tijdh til nu.
En Konung Swerige hade,
En annan Götha Land,
Inbördes sigh tilsade,
The både, Mord och Brand.
I medler Tijdh migh härier,
En thär then andra här,
At iagh, när hwar sigh wärier,
Hoos både plågad är.
Så mycket ondt migh mötte,
Så olycksam iagh war,
Så mången migh anstötte,
Och på migh händer bar.
Min Tröst är thet allena,
Ehuru iagh war trängd,
Bland andre Språk orena,
Står iagh nu oförmängd.
Ty hwarken Ninus räckte,
Sitt Regemente hijt,
Ey heller Cyrus sträckte,
Til mitt Folck, sitt Gebijt.
När Alexander lade
All Rijke vnder sitt,
Han intet wunnit hade,
Moot thetta Folcket mitt.
Och Cæsar näpligh hinner,
In til thet Swenska Haff,
Sitt wäldes Gräntz thär finner,
Och moste draga aff.
Iagh kom, Iagh sågh, han sade,
Men intet mehr, iagh wann,
Hans Ståltheet nederlade,
Thet Motstånd han här fann.
Än finnes Danmarcks Krona,
Förd wara til Wien,
Aff them som intet skoona,
The Språk man håller reen.
Och flere Grannar mijna,
Betwungne aff vthländsk Macht,
Som såge Språken sijna,
I största Willan bracht.
Thet må iagh intet klaga,
At medh vthrustad Häär,
Owänner mijna draga,
Emoot migh hwar iagh är.
Thet skulle intet lijda,
The mijne Kämpars Modh,
Beredde, för migh strijda,
Och wåga Lijff och Blodh.
Ney thet skal aldrigh finnas,
At iagh i ypet Fält,
Aff någon skulle winnas,
Som sigh har moot migh stält.
Medh hemligh Krijgh iagh plågas,
Medh List och medh försåth,
Om en gång något wågas,
Så skildes wij snart åth,
The låta see sigh Wänner,
The som migh hata mäst,
At then som them ey känner,
Han troor them aldrabäst.
<references,>
