Den här sidan har korrekturlästs
Hwem skulle migh förswara,
För Falskheetz stoora Macht,
All ting är samma Fahra,
I Wärden vnderlagdt.
En Owän vppenbarligh,
Then hatar man igän,
Men then är mehra fahrligh,
Som synes wara Wän.
The Fremmande hijt komma,
Från andre Land til boo,
Här synes oß så fromma,
At man them mehr skal troo.
Hwad vthan migh befinnes
I sanning, intet är
Aff Nöden, thet påminnes,
Igenom mitt Beswär.
Hwad oß Wulff Gyler tiente,
Hwad Bernhard Melen war,
Then som man här förlänte,
Wårt Calmar i förswar.
Conrad von Phy och flera,
Them man sigh litte til,
Iagh nu medh sådant mehra,
Vpräkna intet wil.
Här effter wij förmoda,
Mehr Trooheet finnas skal,
Aff the vthländske goda,
Som sättias här til kall.
Stoor hielp wij hafwa funnit,
I wåre sidste Krijgh,
Och medh them Segher wunnit,
Som oß förbunde sigh.
The hålla i stoor Ähra,
Wårt Folck, wårt Mål, wårt Land,
Fast the olijke ähra,
Som Hampna til wår Strand.
The Språken intet wåla,
Thet är mäst theras skuld,
Som i sin Handel snåla,
Allenast dyrcka Guld.
En deel aff them vthstänger,
Wårt Folck, aff theras Winst,
Och ther widh Swenske Dränger,
Iu brukar aldraminst.
Men wåra ägne skrifwa,
På Taflor Tyske Ord,
Som här vthängde blifwa,
At göra sigh kungiord.
En Swensk skäms intet sättia:
Här sälies Swediskt Bijr;
En skrifwer medh stoor flättia,
Gut Wein verkaufft man hijr.
Iagh weet här många wandla,
Aff allehanda Fålck,
Som intet kunna handla,
Medh oß förvthan Tålck.
The kunna intet alla,
Migh lära medh en hast,
Thet skulle mången falla,
Omöijeligit fast.
The må lijkwäl besinna,
Hwar Kunglig Sätet är,
Ther bör man Språken finna,
Mehr hedrade och skär.
Them borde migh doch lära,
För thens skuld som här boor,
Fast någon mindre ähra,
Migh elliest wärdigh troor.
För Falskheetz stoora Macht,
All ting är samma Fahra,
I Wärden vnderlagdt.
En Owän vppenbarligh,
Then hatar man igän,
Men then är mehra fahrligh,
Som synes wara Wän.
The Fremmande hijt komma,
Från andre Land til boo,
Här synes oß så fromma,
At man them mehr skal troo.
Hwad vthan migh befinnes
I sanning, intet är
Aff Nöden, thet påminnes,
Igenom mitt Beswär.
Hwad oß Wulff Gyler tiente,
Hwad Bernhard Melen war,
Then som man här förlänte,
Wårt Calmar i förswar.
Conrad von Phy och flera,
Them man sigh litte til,
Iagh nu medh sådant mehra,
Vpräkna intet wil.
Här effter wij förmoda,
Mehr Trooheet finnas skal,
Aff the vthländske goda,
Som sättias här til kall.
Stoor hielp wij hafwa funnit,
I wåre sidste Krijgh,
Och medh them Segher wunnit,
Som oß förbunde sigh.
The hålla i stoor Ähra,
Wårt Folck, wårt Mål, wårt Land,
Fast the olijke ähra,
Som Hampna til wår Strand.
The Språken intet wåla,
Thet är mäst theras skuld,
Som i sin Handel snåla,
Allenast dyrcka Guld.
En deel aff them vthstänger,
Wårt Folck, aff theras Winst,
Och ther widh Swenske Dränger,
Iu brukar aldraminst.
Men wåra ägne skrifwa,
På Taflor Tyske Ord,
Som här vthängde blifwa,
At göra sigh kungiord.
En Swensk skäms intet sättia:
Här sälies Swediskt Bijr;
En skrifwer medh stoor flättia,
Gut Wein verkaufft man hijr.
Iagh weet här många wandla,
Aff allehanda Fålck,
Som intet kunna handla,
Medh oß förvthan Tålck.
The kunna intet alla,
Migh lära medh en hast,
Thet skulle mången falla,
Omöijeligit fast.
The må lijkwäl besinna,
Hwar Kunglig Sätet är,
Ther bör man Språken finna,
Mehr hedrade och skär.
Them borde migh doch lära,
För thens skuld som här boor,
Fast någon mindre ähra,
Migh elliest wärdigh troor.
