Den här sidan har korrekturlästs

IV.


Oron kom tillbaka i Thoras sinne i och med nyheten, att Konrad Olthov skulle fara just den väg fram, hvilken kom från den glesa björkskogen med enarna under, svängde ut öfver det öppna gärdet, där råkorna kraxade i regn och sol, och till sist försvann i den låga tallskogen, hvilken liknade skogssnåren, som växt samman kring sagans sofvande slott, dit ingen stig leder, och ingen solstråle hittar in. Att han skulle besöka henne väntade hon aldrig, att hon skulle se honom fara förbi, icke heller. Hon kände det endast som om vägen till det hem, hon en gång lämnat, på något sätt blifvit kortare och mera gin. Närmare det, som var henne kärt, kände sig Thora genom att veta detta.

I oro gick hon också, därför att hon denna dag sett något nytt hos sin man, som gaf henne mycket att tänka på. I hans blick hade hon