157
att de efter några korta timmar skola skiljas för lifvet. Ingen af de tre kunde finna sig till rätta som under den första aftonen. För Konrad blef tiden lång, själfva Thora hade blifvit honom liksom främmande. Han förstod inte hennes undfallenhet mot mannen, lika litet som att hon ständigt syntes vara upptagen än af sitt barn, än af köksbestyr. Ingen gång fick han träffa henne ensam, och när han i samtalet försökte att direkt vända sig till henne, undvek hon att svara och vädjade till Bruce, som kände hon sig osäker i sitt eget hem. Det var en helt ny Thora, Konrad under hela denna dag fick göra bekantskap med. Det var Thora, sådan giftermålet förändrat henne, en orolig, undfallande liksom bortkommen och hemlös Thora, hvilken tystnade inför sin man, och ej ens gent emot gäster kunde vara munter och fri som under gårdagen, med ett ord Thora Bruce.
Upptäckten af denna nya Thora gjorde Konrad nedstämd och beklämd. Han tyckte att timmarna släpade sig fram, och i ett tillstånd af stigande upphetsning satt han i sin stol bredvid den öppna spisen, lyssnande till väggklockans enformiga tickande. Det föreföll honom som skulle visaren, hvilken skymtade fram på urtaflans pärlemorinläggning, aldrig kunna vända
