168
bjällror som kommo närmare. Thora såg upp. Det var Bruce som kom åkande hem. Han satt rak i släden och ehuru han var nära hemmet brukade han piskan. I rasande fart körde han upp framför trappan, där hästen stannade, våt af svett, med hvit fragga lysande fram under bogträden. Bruce slängde tömmarna åt kusken, som satt på hundsvotten, tog trappan i ett språng och försvann in i förstugan.
Thora hann se, att hans ansikte var hotfullt och mörkt. Ögonen voro nästan osynliga under de sammandragna ögonbrynen, och pupillerna lyste som blanka spetsar. Aldrig hade Thora sett sin man i ett sådant uppror. Ofrivilligt satte hon, hvad hon sett, i samband med sig själf. Hon ropade in barnflickan, lämnade gossen ifrån sig, och under intrycket af denna skrämsel, gick hon direkt in till frukostbordet, i tanke att finna mannen där.
Det var skumt inom Thora. Lik en sömngångare stod hon och såg på, hur Malin tyst och snabbt ordnade bordet. Äfven från köket hade släden blifvit sedd, och känslan af husbondens vrede, hvilkens orsak ingen kände, tyngde öfver hela huset. Länge fick Thora vänta, men när Bruce ändtligen kom, var hans uppror öfver. Ansiktet såg ut som en mask, hvilken
