199
mötes han af allas goda vilja, och ingenting gör arbetet lättare eller hågen att verka mera fri. De månader Konrad tillbragt i fält, hade också bidragit att utveckla honom. Då han icke var officer, hade han måst taga tjänst som menig. Att en ung man i hans ställning öfver hufvud gjorde sådant, var denna tid mera i ögonen fallande än hvad i våra dagar hade varit fallet. Däri låg ett utplånande af gränsen mellan menige man och ståndspersonen, hvilket måste väcka uppseende. Men därigenom kom Konrad människor nära, hvilka han förut endast betraktat som underordnade. Menige mans rock hade han dragit på, vid dennes sida hade han arbetat, som en man i ledet hade han kämpat, och de umbäranden, hvilka voro soldatens dagliga lott, hade han själf måst underkasta sig. Han hade ätit soldatens mat och delat hans bädd, frusit med honom och slitit ondt som han. När han nu kom hem, hade ej hans namn gått före honom i rapporternas telegram. Men han förde med sig en fond af lifserfarenhet, som var mera värd än de faror och äfventyr, han frestat. Han hade lärt sig, hvad det ville säga att vara en man i ledet. Och de få månader, under hvilka han pröfvat detta, hade gjort Konrad Olthov till en ny människa, skänkt honom erfarenheter,
