209
kort, lyckligt äktenskap, och hans natur hörde till de goda, hvilka ensamheten icke förbittrar. Lifvet hade gifvit honom en vänlig, humoristisk syn på människor och mänskliga förhållanden i allmänhet, och sin dotter visade han ett slags chevaleresk uppmärksamhet, hvilken snarast erinrade om en artig, gammal herres godmodigt vänskapliga förhållande till en honom sympatisk ung dam. Om en dåtida faders förhållande till sin dotter erinrade hans sätt emot dottern så litet som möjligt. När han satt på verandan och såg de båda unga tillsammans, log han väl stundom i napoleonsskägget, som blifvit anlagdt under Pariserresan, men doktorn, som visste sig vara en klok och i kärleksvärf förfaren gammal herre, lät diplomatiskt ingenting märka. Naturligt och utan ingrepp från hans sida skulle de ungas förhållande utvecklas. Doktor Hesse var fritänkare och hans tillit till naturens makt obegränsad. Han var dessutom en praktisk man och sade sig själf icke, utan skäl, att sämre kunde dottern råka ut, än om hon skulle sluta som friherrinna på Granås.
Emellertid gick sommaren förbi och vintern med den, och alltjämt fortfor Konrad med sina besök hos doktor Hesses. Lugnt som han tog hela sitt lif, påskyndade han intet, och om dok-
14. — Thora
