210
torn, som var gammal juvenal och öfver hufvud en hetblodig herre, saknade något hos den unge mannen, var det, att han i hemlighet fann honom äga väl litet af det mod och den tilltagsenhet, som i alla fall hade utmärkt honom själf i ungdomens kärleksaffärer. Konrad kom och gick. Han visade Edith en påtaglig uppmärksamhet, och ej en vecka lät han gå förbi, utan att han tillbragte en afton i doktorns hem eller lät kusken hämta far och dotter till en middag på Granås.
Den, som såg dem båda tillsammans, skulle lätt nog ha kunnat taga dem för bror och syster. Så otvunget var förhållandet dem emellan, så fritt från allt, hvad på den tiden nämndes kurtis, och som senare dagar kallat flirt. Två praktfulla människobarn voro de emellertid att se på. Doktor Hesse hade städse sin glädje åt den synen, och aldrig var han nöjdare, än om denna glädje delades af andra. Då log han inåtvändt och myste leende i smyg. Men än en gång måste han säga sig själf, att han var begärlig efter att stifta parti åt dottern som trots någon måghungrig mor. Ibland måste doktorn rent af göra våld på sig själf för att bekämpa sin otålighet. Hur landet låg, ansåg han sig längesedan på det klara med, och det hörde till hans teorier, att något mera fruktansvärdt
